Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
BROBYGGNADER.
har man sålunda funnit resterna av en kanal, som 4 000 år f. Kr. varit övertäckt med ett
valv av bränt tegel. Det låg också närmre till hands att bygga valv av tunna tegelstenar
än av stora stenblock, isynnerhet då det gällde små spännvidder. I Egypten och
Grekland var valvet känt mycket tidigare, men det synes aldrig hava kommit till någon större
användning i dessa länder, där arkitrav- eller bj älkbyggnadskonsten var den förhärs-
Fig. 1248. Mynningen av Cloaca maxima i
Tibern.
Fig. 1249. Aqua Appia ntmed landsvägen Via
Appia söderut från Rom.
Fig. 1250. Ponte Molle utanför Rom åt norr.
kande. Under lång tid gavs åt valvet grekiskt ursprung, och filosofen Demokritos
från Abdera, som levde vid pass 400 f. Kr., angavs länge som valvets uppfinnare. Konsten
att slå valv är sålunda mycket gammal, men ingen vet med säkerhet, var denna konst
först utövades. Det var först vid uppkomsten av den tuskiska stilen, som valvet kom
till allmännare användning i form av tunn val v med halvcirkelform. Av etruskerna
blev valvet mycket tidigt använt vid byggandet av gravkamrar, kloaker och broar.
Det äldsta kända tunnvalvet från denna tid är Cloaca maxima i Rom, en avloppskanal
från Forum romanum, som är övervälvd med ett 4 meters kvaderstensvalv av
halvcirkelform. Kanalen är ännu i behåll,
och dess mynning i Tibern visas av fig.
1248. Det var av etrusker och romare,
som valvbyggnadskonsten fick sin
egentliga utbildning och största användning,
varom de storartade gammalromerska
akvedukterna och viadukterna än i dag
bära vittne. Vid sina valvbyggnader
begagnade sig romarna uteslutande av
halvcirkelvalvet. Med detta byggnadssätt
begränsades spännvidden, för att inte
brobanan vid valvets hjässa skulle komma
att ligga så högt, att tillfartsvägarnas
stigning upp emot bron blev för stark.
Valven hade, då de voro som störst, icke
mer än 20 a 25 meters spännvidd, och 30
meter var ett stort och ovanligt mått.
Bropelarna voro alltid oformligt grova och vilade
ej sällan på liggande rust eller ock på
pål-rust med betongbädd, ungefär på samma
sätt som än i dag är bruket. Murverket
över pelarna mellan valven genombröts ibland
Fig. 1251. Broarna till Tiberön i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
