Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
BROBYGGNADER.
Fig. 1274. Murad massiv valvbro i
Pyrenéerna.
bågsvalv över en. djup klyfta med sin hjässa utgör stöd för en bropelare, som är placerad
mitt över klyftan och bildar mittstöd för tvenne huvudvalv i den egentliga bron.
Spetsbågens båda halvor få på grund av sin egen vikt en svagt uppåtböjd form för att i
möjligaste mån befrias från excentriska belastningar. Även om spetsbågen många gånger
har kommit till användning i rent representativt syfte, då den helt saknat statiskt
berättigande, så finnas dock valvtyper, som aldrig kunna få en rimlig statisk motivering,
exempelvis de i figurerna 1279 och 1280 visade
formerna. För att i dem kunna se ett statiskt
berättigande, måste man nämligen tillgripa den djärva
arbetshypotesen, att tyngdkraften efter
konstruktörens behag och önskningar kan ändra sitt
verk-ningshåll, så att den icke alltid, som man är van
vid, verkar mot jordens medelpunkt, utan här och
var, där det passar sig, även kan verka från denna
punkt. Dessa valvformer, som ibland tillämpas av
arkitekter, höra emellertid icke till byggnadskonsten
utan till ornamentiken, vilket bäst framgår därav,
att de endast kunna användas på sådana ställen,
där inga valv behövas för att bära, och att de
falla samman, om de händelsevis skulle få krafter
att överföra. Så snart ett murat valv verkligen
blir utsatt för belastningar och så snart dessa och
spännvidden äro någorlunda stora, duga inga andra
valvformer än de rent statiska. Detta vill med andra ord säga, att valvet måste vara
format såsom ett trycHinjevalv, så att valvets medellinje sammanfaller med det
bestämmande medelläget för alla de trycklinjer, som vid olika belastningsfall kunna uppkomma.
Skarpare uttryckt och med hänvisning till fig. 1281 kan detta formuleras sålunda, att tyngd-
Fig. 1275. Antoinette-bron i Frankrike. Murat
valv av naturlig sten på järnvägslinjen
Mon-tauban-Castres.
Fig. 1276. Pont de Berdoulet i Frankrike
mellan Provost och Toulouse.
punkten för ett murat radiellt valvtvärsnitt s—s på avståndet x från vänstra
vederlags-snittets tyngdpunkt skall förläggas på en sådan höjd y över sammanbindningslinjen mellan
de båda vederlagssnittens tyngdpunkter, att de största kanttryckpåkänningarna max(—oj
och max (— ou) bliva sinsemellan lika. Vidare skall den radiella valvtjockleken i snittet
s—s vara så stor, att dels inga kantdragspänningar uppstå, d. v. s. max (-f- u0) och max
(+ ou) båda bliva ^0. Detta första villkor kan, såsom Tolkmitt redan år 1878
framhöll, närmelsevis uppfyllas, om valvets medellinje bringas att sammanfalla med
trycklinjen på egen vikt och halv trafiklast, den senare jämt fördelad och utbredd över hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
