Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROSYSTEMENS UTVECKLING FRÅN ÄLDSTA TILL NYASTE TID.
879
med tvenne dragband och visas av fig. 1336. Den största bågbro av järn, som
hittills blivit byggd, är huvudspannet över East River i New York för Hell
Gate-viadukten. En bild av huvudspannet för denna senaste East River-bro, som är en
2-ledsbåge med omkring 300 meters spännvidd, visas av fig. 1337, och i fig. 1338
återgives en flygfoto över bron i dess helhet. Detta är såsom nämnt den största
spännvidd, som ännu har blivit överbyggd med en båge, men för närvarande bygges i
Australien över hamnen i Sydney en 500-meters båge av samma system som Hell
Gate-bågen och med likartat utseende, och denna blir då världens största bågbro. Om
fler än tre leder anordnas, blir systemet i allmänhet geometriskt föränderligt,
instabilt och oanvändbart såsom bärande konstruktion. Om fyra verkliga leder
anordnas såsom i figur 1332 f, kan systemet endast vara i jämvikt för det fall, att
belastningens resultant går genom punkten p. Göras de båda mellanlederna däremot enligt
fig. 1332 g, så att antingen enbart tryck eller endast dragning kan upptagas vid punkterna
a och b, så uppstår en stabil 4-ledsbåge, som egentligen ingenting annat är än en
3-leds-båge med växlande läge på mellanleder, för vars konstruktion ungefär samma
tankegång ligger till grund som för konsolbalken med växlande ledläge i fig. 1331. Leder gå
ibland under den oriktiga benämningen »länkar», och 3-ledsbågar t. ex. kallas ibland
oriktigt för 3-»länksbågar», vilket felaktiga namn har uppkommit från en oriktig
översättning av det tyska ordet »Dreigelenkbogen».
Vid överspännandet av de allra största spännvidderna är först och främst järnet ett
lämpligt material, därför att det ger en konstruktion med den minsta egna vikten,
och vidare bör det bärande systemet vara så anordnat, att konstruktionsdelarna i
möjligaste mån bliva skonade för tryckspänningar och huvudsakligen få dragspänningar
att överföra. Ett sådant system är hängbrosystemet, som ungefär vid en
spännvidds-gräns av 500 meter torde börja bli självskrivet. I England byggdes under förra hälften
av 1800-talet flera ganska stora hängbroar, men en del voro otillräckligt avstyvade,
så att de fjädrade betydligt under belastningen. Då därtill en del missöden med
hängbroar inträffade, började systemet betraktas såsom mindre tillförlitligt. Detta hindrar
emellertid icke, att betydande hängbroar från den tiden ännu äro i bruk, såsom
exempelvis den av Thomas Telford år 1826 byggda hängbron för landsvägen över
Menat-sundet (fig. 1339) ej långt ifrån Stephensons 20 år senare byggda Britanniabro
(jfr sid. 868). Den första bron över Niagara var en hängbro (fig. 1340), som byggdes för
järnvägstrafik år 1855, men redan år 1883 ersattes av en konsolbalkbro (fig. 1340), enär
hängbron visade sig alltför böjlig, så att stora svängningar och vibrationer uppkommo
under järnvägstrafiken. Sedan teorien för hängbroars beräkning utvecklats i skärpa
och betydelsen av rationellt konstruerade avstyvningsbalkar blivit klarlagd, vunno
hängbroarna allt mer beaktande, särskilt vid överbyggandet av stora spännvidder.
De flesta av broarna över East River i New York äro sålunda hängbroar, och den första
bron över Stora Hudson i New York eller North River bygges nu såsom hängbro med
ett 1 067-meters spann. De gamla hängbroarna i New York hava omkring 450 meters
spännvidd. Till en början utbildades hängbroarnas hängflänsar såsom polygonformade
kedjor av plattjärn på högkant och med bultförbindningar i hörnpunkterna, men
sedermera började man använda ståltrådskablar för detta ändamål. Dessa gjordes först
såsom spiralkablar, vilka tillverkades i fabrik och transporterades färdiga till broplatsen.
Den franske ingenjören Arnodin byggde på sin tid ett flertal större hängbrospann
med spiralkablar för hängfärjor i Frankrike och Spanien. I samband med byggandet
under åren 1870—1883 av den första East River-bron i New York, den gamla häng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
