Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kalk, cement och gips. Konststen. Av Åke Esbjörnsson - Kalk - Förekomst, fyndigheter - Kalkbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALK. KALKBRÄNNING.
3
Kalkstensförbrukning för:
Cementtillverkning.................................................. 600 000 ton
Sulfatcellulosaframställning.............................................. 450 000 >
Sulfitcellulosaframställning.............................................. 150 000 >
Jordförbättringsändamål................................................... 420 000 >
Järnframställning......................................................... 110 000 >
Metallframställning......................................................... 8 000 >
Övriga ändamål c:a...................................................... 591000 >
Kalkbränning.
Upphettas kalksten under atmosfär tryck, inträder vid c:a 908° en sönderdelning,
i det kolsyran utdrives, och kalkstenen övergår i bränd kalk. Förloppet består i
följande endotermiska reaktion:
CaCO3 + 42 520 kgkal. = CaO + CO2
Kalcinmkarbonat Värmetillförsel Kalciumoxid Kolsyra
mol.-vikt . . . 100 pr 100 kg kalksten 56 44 ,
Under kalkstenens bränning äger sålunda en viktminskning rum från 100 till 56 för
ren kalk, vartill fordras en samtidig värmetillförsel av 42 520 värmeenheter pr 100 kg
kalksten, motsvarande i runt tal 6 kg kol pr 100 kg kalksten eller 11 kg kol pr 100 kg
bränd kalk. Denna siffra är rent teoretisk och kan i verkligheten icke uppnås på
grund av med bränningen förbundna värmeförluster. Under det bränsleförbrukningen
vid de äldre kalkbränningsugnarna kunde komma upp till 40 å 60 kg, belöper den sig
vid nuvarande modernaste anläggningar blott till 18 å 20 kg kol pr 100 kg bränd kalk.
Fig. 3. Kalkbränning vid 1 200°.
Fig. 4. Förhållandet mellan bränningstid,
sten-storlek och bränningstemperatur vid kalkbränning.
Bränningsproceduren eller kolsyrans utdrivande ur kalkstenen har ända sedan 1867,
med början av Debray, noggrant studerats. Förloppet utgör ett klassiskt exempel på
en reversibel dissociation, beroende av tryck och temperatur. Enligt Riesenfeld
råder följande samband mellan temperatur och tryck vid kalkstenens sönderdelning i
kolsyra och kalk:
Temperatur......................... 700 750 800 850 900°
Tryck............................... 50 99 195 370 700 mm. Hg
På grund av reaktionens reversibilitet är det av vikt, att snabbt avlägsna den utdrivna
kolsyran för förekommande av återbildning till karbonatet vid gränstemperaturen.
Hastigheten, med vilken kolsyran utdrives, står i direkt förhållande till den förhärskande
temperaturen och i omvänt förhållande till kalkstensstyckenas storlek, vilket grafiskt
framställes i fig. 3 och 4 efter Block.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
