Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kalk, cement och gips. Konststen. Av Åke Esbjörnsson - Cement - Cementets konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
KALK, CEMENT OCH GIPS. KONSTSTEN.
Cementets KONSTITUTION.1
Portlandcementet, som blivit empiriskt utprovat och därvid successivt nått en allt
högre teknisk fulländning, utgör, som det visat sig, ett mycket komplicerat kemiskt
system, vilket länge gäckat vetenskapsmännens försök till kartläggning.
Under det att man först rätt naturligt förmodade, att den hydrauliska
bindekraf-ten var orsakad av en bestämd kemisk förening, som det endast gällde att framställa
så ren som möjligt, har man senare funnit, att en samverkan mellan flera kemiska
föreningar är erforderlig för uppnående av den bästa cementeffekten. Genom att avpassa
förhållandet mellan dessa föreningar kan man i vissa avseenden modifiera cementets
egenskaper och få fram specialkvaliteter, anpassade för olika ändamål. Utöver dessa
grundföreningar måste cementet innehålla en del flussmedel för att praktiskt
möjliggöra framställningen av föreningarna. Till sist äro vissa föroreningar, alla dock icke
utan hydrauliskt värde, ofrånkomliga på grund av kravet på billiga råmaterial.
De första klassiska utredningarna gjordes av fransmannen Henri Le Chatelier
och svensken A. E. Thörnebohm på 1880- och 90-talen. Bägge begagnade sig med
framgång av petrografiska undersökningsmetoder, som möjliggjorde för dem att urskilja
och karakterisera de olika mineralen i portlandcementklinkern. Le Chatelier utförde
en mångfald försök att syntetisera dessa mineral och kom till den dock ej fullt bestyrkta
uppfattningen, att trikalciumsilikat, 3CaO • SiO2, var den väsentliga hydrauliska
beståndsdelen i klinkern. Mycket i Le Chateliers forskning har visat sig vara av
bestående värde och tillhör cementteoriens fundamenter. Thörnebohm införde de sedan
mycket använda beteckningarna alit, belit, celit och felit för de viktigaste
klinkermine-ralen och sökte separera dem genom att behandla den krossade klinkern med olika
tunga vätskor. På basis härav ansåg han alit, den till mängden väsentligaste
beståndsdelen, vara en komplex förening av övervägande trikalciumsilikat med en mindre mängd
kalkrikt aluminat.
På grund av klinkerns komplexa natur kunde en tillfredsställande grund för dess
utforskning erhållas endast genom mycket omfattande och systematiska
undersökningar av de olika system, som tillsammans uppbygga klinkern. Det blev det med stora
resurser arbetande Geophysical Laboratory vid Carnegie Institution i Washington, som
igångsatte undersökningar härav och genom G. A. Rankin och medarbetare under de
första decennierna innevarande sekel utforskade ett flertal hithörande binära, ternära
och kvarternära system. Denna forskning var icke endast motiverad av sin betydelse
för portlandcementets konstitution utan även av sin betydelse för de geologiska
problem, som beröra uppkomsten av magmatiska bergarter, m. m.
Principerna för dessa fundamentala undersökningar voro tillämpandet av
fasregeln för heterogena system, användandet av snabb avkylning på syntetiska
blandningar och smältor samt petrografisk undersökning av produkterna. Arbetet var
synnerligen dyrbart och tidsödande och krävde stor precision, men man skapade därmed
också en bas för all fortsatt silikatkemi, berörande högre temperaturer.
Tolkning av den sålunda vunna kunskapen, i vad beträffar
portlandcementklin-kerns konstitution, och dess komplettering med en mångfald värdefulla
undersökningar, varVid även röntgenografiska mätmetoder tillgripits, har under en följd av år
ut
1 Av laboratoriechefen S. Giertz-Hedström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
