Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegel- och lergodsindustri. Av Moje Bergström - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TEGEL- OCH LERGODSINDUSTRI.
Fig. 92. Äldsta funna babyloniska lerkärl.
av 18 m bitar av brända lerkärl och vid ett djup av 22 m ett stycke av en bränd tegelsten.
Olika beräkningar av fyndens ålder hava gjorts med ledning av lagringsdjupen. En
forskare anser, att avlagringarna från Nilens översvämningar medfört en landhöjning
av 14 till 15 cm pr århundrade, vilket skulle ge en ålder för det äldsta fyndet av 10 000
till 12 000 år. Enligt en annan geologisk forskare skulle landhöjningen endast uppgå
till 6 å 7 cm pr århundrade och det äldsta fyndet hava en ålder av c:a 30 000 år. Även
andra fynd i de äldsta kulturländerna tyda på, att konsten att bränna lera var uppfunnen
åtminstone c:a 10 000 år f. Kr.
Såväl i Egypten som i Assyrien och Babylonien hava påträffats rikliga fynd av tegel
och lergods från årtusendena närmast f. Kr. Fynden utvisa, att dessa gamla kulturfolk
behärskade icke blott de än i dag
vanliga metoderna för formning av
krukmakaregods utan även kunde
konsten att anbringa glasyr i olika
färger.
Sin huvudsakliga användning
hade lergodset på denna tid för
framställning av praktiska
hushållskärl, men många av dessa fynd visa,
att krukmakargods även
framställdes för användning som rena
pryd
nadsföremål. Även sigill samt s. k. skrivcylindrar med i leran graverad text,
innehållande berättelser ur folkens historia och av stort kulturhistoriskt värde, hava i
stort antal påträffats i Assyrien och Babylonien.
Tillverkningen av glaserade och färgade väggplattor var också vanlig i dessa länder,
särskilt för utsmyckning av förnämligare byggnader. En gammal grekisk skriftställare
berättar t. ex., att murarna kring palatset i Babylon voro klädda med glaserade tegel,
vilka i rika färger avbildade jakter och krigiska bedrifter. Murarnas inre voro dock icke
av tegel utan av obränd lera, formad och torkad till vad vi kalla råtegel.
Bränningsproce-duren var för den dåtida tekniken en förhållandevis besvärlig och dyrbar sak, och ugnarna
voro mycket primitiva. Arbetskraften var däremot billig, och man kan antaga, att
naturstenen var ett billigare byggnadsmaterial än bränt tegel, varför detta huvudsakligen
användes till beklädnad för in- och utvändig utsmyckning av byggnaderna. Det var
först åtskilligt senare, när man lärt sig att med valv överbygga ett rum, som behov
uppstod att i större utsträckning praktiskt utnyttja lergodstillverkningen för framställning
av tegel till bärande konstruktioner.
Att även de gamla israeliterna kände till tegel- och lergodstillverkning framgår av
åtskilliga ställen i Gamla Testamentet. Så t. ex. står i kap. 38 av Syraks bok: »Alltså
ock en krukomakare, som sitter vid sitt arbete och omdriver skivan med sina fötter och
måste alltid göra sin gärning med omsorg och haver sitt vissa dagsarbete; med sin arm
formar han leran, och med fotterna ältar han dess sega massa, han måste tänka på,
hur han skall väl glasera sitt arbete, och bittida och sent skall han göra ugnen ren.»
Redan i första Mose bok läses om Noaks söners släkter, att de sade till varandra: »Kom,
låt oss slå tegel och bränna det.»
Grekland. Den konstnärligt sett största blomstringen erhöll lergodsindustrien under
den grekiska kulturen, särskilt under den hellenska perioden 200—500 f. Kr. Lergods-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
