Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegel- och lergodsindustri. Av Moje Bergström - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK.
87
tillverkningen var dock känd i Grekland långt tidigare; så lämnar t. ex. Homeros i Iliaden
en skildring av en krukmakareverkstad, som skulle kunna passa in även på en mindre
nutida sådan. I det gamla Aten funnos två avskilda stadsdelar, kallade Kerameicos,
vilka beboddes av krukmakare. Namnet härledes av det grekiska ordet keramos (lera),
som givit upphov till den även i våra dagar använda benämningen keramik. Medan i det
gamla Egypten, Assyrien och Babylonien
krukmakare-yrket utövades av slavar, voro i Grekland dess utövare
ansedda män, ofta framstående konstnärer.
Under 200-talet f. Kr. råkade den keramiska
konsten liksom även annan konst i Grekland
småningom in i en dekadansperiod, varur den senare icke
återhämtade sig. De grekiska lerkärlen utgjorde en
viktig exportvara, dels i och för sig och dels såsom
förvaringskärl för olja, vin och andra exportvaror,
varigenom den grekiska keramiken blev en förebild för
andra länders, särskilt Italiens, lergodsindustri.
Romerska riket. I det gamla romerska riket, d. v. s.
under århundradena närmast före och efter Kristus,
bedrevs även lergodstillverkning i betydande
omfattning. Konstnärligt nådde den romerska keramiken dock
aldrig upp till samma nivå som den grekiska. Romarna
drevo i stället tillverkningen av artiklar för dagligt bruk
i mera industriell skala och förbättrade
arbetsmetoderna. Tillverkning av konstföremål och rena lyxvaror
förekom dock även, och att denna del av tillverkningen
uppskattades mycket högt framgår t. ex. av Plinius’
berättelse, att kejsar Vitellius för ett fat av ovanlig storlek betalade 135 000 kr.
Efter det romerska rikets fall synes keramiken som konst praktiskt taget hava dött
ut, och den tillverkning, som i Italien och det övriga Europa ägde rum under
de därefter närmaste århundradena, synes hava omfattat endast enkla, praktiska
hushållskärl.
Det övriga Europa. Även i de norra och västra delarna av Europa hade
lergodstillverkning förekommit redan årtusendena f. Kr., ehuru utav mera primitiv karaktär
än de gamla kulturländernas konsthantverk.
I Spanien torde på 700-talet ett återupplivande av konsten ha ägt rum genom
araberna, sedan dessa erövrat landet. En högre blomstring erhöll den keramiska konsten
under 1100-talet, sedan morerna erövrat landet och infört en ny dekorationsstil,
den s. k. spansk-moriska. Den vita, täckande tennglasyren, som redan de gamla
assyrierna och babylonierna känt till, behärskades även av morerna, men i det
övriga Europa synes den ha blivit bortglömd, tills den ånyo upptäcktes i Tyskland
under 1200-talet. Mot slutet av medeltiden erhöll konsten i allmänhet och därmed även
keramiken en ny blomstringstid i Italien och det därifrån påverkade övriga Europa.
Från 1400-talet finnas utomordentliga arbeten i s. k. majolika, den dåtida italienska
benämningen för fajans. Namnet härledes från ön Majorca, och man antager, att konsten
att tillverka fajans återupplivats i Italien under 1100-talet genom inflytande från Majorca,
Fig. 93. Persisk relief i glaserad
lera från palatset i Susa,
föreställande Darius l:s livgarde (omkring
400 f. Kr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
