- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
173

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Råvaror för glasets tillverkning - Råmaterial till glasmassan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÅVAROR FÖR GLASETS TILLVERKNING.

173

sjunka till botten eller flyta upp till ytan. För att avhjälpa detta höjes temperaturen
under det sista skedet av smältningsproceduren, varigenom glasmassan blir mera
tunnflytande och segheten försvinner. Först då sammansmälta råmaterialierna fullständigt
och förflyktiga gaserna. Reningen underlättas, om glasmassan under viss tid får
förbliva vid denna högre temperatur. Så tunnflytande blir den i alla händelser icke, att
enbart på denna väg ofullkomligheterna kunna avlägsnas, utan härför erfordras även
en viss omröring i densamma. Dylik omröring kan delvis åstadkommas på rent
mekanisk väg, men i regel åstadkommes den genom tillsats vid glassatsens
upp-vägning och sammanblandning i torrt tillstånd av vissa kemikalier, vilka smälta
olika mot glasmassans övriga beståndsdelar och vid sin smältning utveckla gaser,
varigenom viss rörelse åstadkommes i glasmassan.

Arseniksyrlighet (arsenik) utgör ett dylikt reningsmedel. Den förflyktigar
nämligen synnerligen fort och under häftig gasutveckling. Men arseniken verkar även
rent kemiskt och renar därvid glasmassan från färgande eller förorenande
beståndsdelar. I allmanhet bidrager arseniken att vid avfärgning med metalloxider vinna
en klarare färg på glaset.

Antimontrioxid är ett annat reningsmedel, som ofta användes i
kombination med arsenik, emedan den smälter vid högre temperatur och alltså renar
glasmassan vid en senare tidpunkt.

Användningen av salpeter som reningsmedel grundar sig på dess förmåga att
under glassmältningen utveckla oxiderande gaser. Till följd av sin låga smältpunkt
åstadkommer salpetern, att hela glassatsen börjar smälta tidigt. Den inleder alltså
smältningen och verkar starkt lösande på de mera svårsmälta delarna i glasmassan.

En del andra ämnen finnas även, vilka verka renande i glasmassan.

Färgnings- och avfärgningsmedel. Även om man vid glastillverkningen strävar
efter att använda så kemiskt rena råmaterialier som möjligt, kan det i de flesta fall
likväl icke undvikas, att en del främmande beståndsdelar medfölja. Dessas verkan i
glasmassan blir naturligtvis ganska olika, men de bidraga alla till att glaset ej blir fullt
färglöst. Fördenskull måste på något sätt verkningarna av dessa främmande
beståndsdelar upphävas genom att för glasmassan lämpliga färgämnen tillsättas. Den i dagligt
tal s. k. »avfärgningen» av glaset är således egentligen ingenting annat än en
avsiktlig färgning av detsamma med sådana ämnen och i sådana proportioner, att den
uppkomna, icke önskvärda färgen täckes genom en annan färg, vilken är komplementfärg
i spektrum till missfärgningen.

Den vanligaste och farligaste av de i glasmassan uppträdande icke önskvärda
färgnyanserna är den gröna, vilken åstadkommes av det i så gott som alla råmaterialier
i mer eller mindre grad förekommande järnet. Det är över huvud taget synnerligen
svårt att fullt järnfritt framställa de råmaterialier, som erfordras inom
glasfabrikationen, särskilt de viktigaste, såsom soda, pottaska, mönja etc. Och även de
råmaterialier, som förekomma fritt i naturen, t. ex. sand, kalk m. fl., äro betydligt
järnhal-tiga. Den av järnet förorsakade gröna färgtonen i glaset neutraliseras genom
lämpliga mängder av sådana ämnen, som färga violett och blått.

Redan mycket tidigt användes dylika »avfärgningsmedel». Det äldsta och oftast
använda torde vara mangansuperoxid eller brunsten. Manganoxidernas användande
inom glasfabrikationen grundar sig på deras förmåga att vid tillsats till glasmassan
färga violett, varigenom den av järnet uppkommande gröna färgtonen neutraliseras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free