Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Råvaror för glasets tillverkning - Bränsle - Glasfabrikationen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASFABRIKATIONEN I ALLMÄNHET.
175
i dessa länder liksom i England en nödvändig följd av att tillgången på ved i hög grad
minskades. I samband med övergången från ved till stenkol eller brunkol och
bränntorv uppstodo en hel del glasbruk i närheten av de nya naturliga bränsletillgångarna.
Så länge glasugnarna voro konstruerade för direkt eldning, hade vedeldningen
betydande fördelar framför koleldningen, särskilt vid smältning av bättre glas, emedan
lågan från ved är synnerligen ren samt fri från svavel. Först då man tekniskt lyckats
lösa problemet att övergå till gaseldning, fingo kolen överhand över veden, emedan man
med de förra kunde frambringa gas av bättre kvalitet. Dessutom sparade man vid
gaseldning en avsevärd mängd bränsle. Förutom den kvantitativa besparingen vann
man vid gaseldning även möjligheten att delvis kunna elda med kvalitativt sämre bränsle,
såsom vedavfall, bränntorv m. m., och likväl bringa upp temperaturen högre än förut.
Detta i sin tur medförde, att man vid glassmältningen kunde använda mindre
fluss-medel, varigenom produktionskostnaderna minskades. Numera blandar man inom
glasindustrin ofta de olika bränsleslagen stenkol, ved och bränntorv, så att man i
generatorerna får lämplig gas. Beträffande torven är dess bränslevärde i avsevärd mån
beroende av de olika torvmossarnas beskaffenhet samt av torvens askhalt. 2 å 2.5 ton
bränntorv av god kvalitet anses i praktiken kunna motsvara 1 ton stenkol.
Generatorgas. Användningen av generatorgas som bränsle blev av epokgörande
betydelse för glasindustrins utveckling. Principen för den indirekta eldningen, eller
gaseldningen, är bränslets förgasning i s. k. generatorer eller »gastorn». Dessas
konstruktion är något olika för olika slags bränsle. Generatorer för ved och torv byggas höga
och schaktformiga, emedan dessa slag av bränsle falla mera glest i generatorschaktet,
som alltså måste fyllas högre. Generatorer för stenkol byggas lägre och med
framsidan mera sluttande, så att kolen lätt kunna glida nedåt. Generatorernas inre delar
muras av eldfast tegel, medan till yttermurarna vanligt tegel kan användas.
Givet är att det bildas olika slags generatorgas vid användning av olika slags bränsle.
Så är t. ex. sammansättningen av generatorgas vid eldning med enbart stenkol alls
icke densamma som vid eldning med enbart ved. Därtill kommer ytterligare att
även vid användning av samma slags bränsle — t. ex. enbart stenkol eller enbart
ved — gasen ej blir densamma från fall till fall, utan varierar högst betydligt med
bränslets kvalitet och framför allt med temperaturen i reduktionszonen. Icke heller
det för fullständig förbränning erforderliga luftbehovet är konstant, utan varierar
betydligt. Det ligger alltså stor vikt på bränslekontrollen vid ugnseldning i
allmänhet, icke minst vid glasugnar.
GLASFABRIKATIONEN I ALLMÄNHET.
Som redan förut antytts är det numera icke så mycket av fabrikationen i allmänhet
som är gemensamt för de olika riktningar, i vilka glasindustrin utvecklat sig. Ja, man
kan säga, att det i stort sett icke är mera än själva grunddragen, som äro gemensamma
— d. v. s. att råmaterialierna inom vissa gränser äro desamma, att de sammanblandas
före smältningen, att det kemiska förloppet under själva smältningen är ungefär
detsamma, att grunderna för kylningsproceduren äro likartade (utom för speciellt kylt
glas) samt att glasets kemiska och fysikaliska egenskaper äro ungefär lika för allt slags
glas (utom special glas).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
