Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Glasfabrikationen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASFABRIKATIONEN I ALLMÄNHET.
177
mellan 1.5—5.6 samt är störst hos de glassorter, som hålla en hög blyhalt. Även
glasets kylning kan inverka på dess specifika vikt, vilken blir högre ju långsammare
glaset kyles. Specifika vikten är i allmänhet för sodaglas 2.4—2.6, kristallglas 3.0
—3.8, fönsterglas 2.5—2.6, buteljglas 2.7—2.8 o. s. v. I avsvalnat tillstånd är som bekant
glas ganska hårt. Dess förmåga av motstånd mot tryck är emellertid betydligt större
på ytan än inuti massan. Dess mekaniska motståndsförmåga mot tryck växlar mellan
60—125 kg pr mm2. Hårdheten är i avsevärd grad beroende på glasets
sammansättning; kaliglas är hårdast, därnäst sodaglas, mjukast är bly glaset. Kiselsyrerika
glassorter äro i regel hårdare än sådana, som innehålla mindre kiselsyra. Glaset äger även
en viss tänjbarhet, och denna kan ökas eller minskas genom tillsats av sådana
råma-terialier, som hava stor eller liten tänjbarhet. Glas är elastiskt, ty det går att
båg-formigt spänna glasstavar eller glasrör rätt mycket, innan de brista, och släpper man
efter på det tryck, som åstadkommit böjningen, återtaga de omedelbart sin
ursprungliga form. Glas är en dålig elektrisk ledare, det saknar nästan helt och hållet
förmågan att leda elektricitet. Däremot kan det självt mycket lätt genom gnidning
bliva elektriskt, vilket man finner genom att t. ex. gnida en glasstång med ylle.
Gentemot värme mjuknar glaset. Så kan t. ex. ett glasrör uppmjukas och böjas över
en låga. På denna dess egenskap äro bl. a. en del glasblåsararbeten inriktade. Vid
högre temperatur rödglödgas glaset, och vid mycket hög temperatur övergår det i
flytande tillstånd. Dess optiska egenskaper stå i viss relation till dess specifika vikt. Med
hög specifik vikt följer vanligen större ljusbrytningsförmåga.
Även glasets hållbarhet mot kemisk inverkan är mycket beroende på dess
sammansättning och kvalitet. Mot etsande syror och ångor förmår icke ens det bästa glas
i längden hålla stånd. Särskilt angripes glas lätt av fluorvätesyra. Ju hårdare glaset
är, desto bättre håller det stånd mot frätande kemisk inverkan. Även vatten inverkar
i längden på glasets yta — ja, t. o. m. enbart luftens fuktighet. Man ser ofta
i fuktiga rum, där samtidigt värme är rådande, att glansen på glaset försvinner och
att rutan liksom blir belagd av en svag hinna. Detta är början till en kemisk procedur,
under vilken genom vattnets inverkan alkalit i glaset dragés ut ur glasets yttersta yta
och ett överskott av kiselsyra blir kvar. Som allmän regel för glasets hållbarhet mot
kemisk inverkan torde kunna sägas, att ju större halt av vattenlösliga kemikalier
glaset innehåller och ju mera känsliga för vattnets lösande inverkan dessa
kemikalier var för sig äro, desto mera lättlösligt är glaset och desto mindre
motståndskraftigt.
I det föregående har berörts en hel del av de mera rent glastekniska frågor, som
äro gemensamma för glasfabrikationen i dess helhet. Givetvis finns även en hel del
andra områden, där intressena inom de olika glasindustrigrenarna mycket intimt beröra
varandra, bl. a. i fråga om de möjligheter till undersökning och kontroll, som senare
tiders uppfinningar av olika slags härför lämpade instrument åstadkommit.
Synnerligen viktigt är att i alla de ugnar och kanaler, som finnas i ett glasbruk,
kunna genom mätning och kontroll vara fullt underkunnig om temperaturen, så att denna
kan hållas erforderligt hög och jämn samt fel hastigt må kunna repareras. För
temperaturmätning finnas numera många slags instrument, portativa eller fast
inmonterade, grundade på olika metoder, allteftersom det gäller att mäta lägre och medelhöga
temperaturer (under 600° C) eller högre temperaturer. För mätning av lägre dylika
använder man olika slags termometrar, och man kan härför begagna
kvicksilvertermometrar upp till 650°—700° C. Säkrare och jämnare mätning samt mätning av något
12—281013. Uppfinningarnas bote. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
