Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Glasfabrikationen i allmänhet - Fabrikation av småglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
GLASTILLVERKNINGEN.
högre temperaturer (upp till 1 200° C) erhålles genom användning av termoelement och
elektriska motståndstermometrar, permanent inbyggda i ugnarna eller rörsystemet samt
isolerade genom särskilda anordningar. Särskilt för mätning av temperaturer i
gaskanaler lämpa de sig väl. I regel äro dessa termometrar kombinerade med
självregi-strerande apparater, så att man har ständig kontroll på temperaturavläsningen utan att
för denna behöva offra särskild personal eller tid.
Instrument, som avse mätning av högre temperaturer (över 1 200° C), benämnas
pyrometrar. Härtill användas dels termoelement och elektriska motståndstermometrar,
dels strålningspyrometrar. Som pyrometrar använda termoelement och
motståndstermometrar måste för temperaturer över 1 100° C skyddas genom särskilda
isolerings-rör (alundumrör eller rör av s. k. Morquardfs massa, ett slags porslinsmassa), intill 1 100°
C kunna som sådana användas rör av smält kvarts. Termometrar och pyrometrar
lämpa sig väl för mätning av temperaturen i t. ex. glasugnar, kylrör och gaskanaler,
men för uppmätning av temperaturen i en under smältning flytande massa — t. ex.
glasmassan i en vanna eller i en degel — lämpa de sig icke. Härför erfordras
strål-ningspyrometrar. Att i övrigt närmare ingå på de principer, enligt vilka de olika
slagen av termometrar och pyrometrar konstruerats och hur de verka, faller icke inom
ramen för denna redogörelse. Alla hava de samma uppgift: att angiva
temperatur-förhållandena under skarp driftskontroll.
FABRIKATION AV SMÅGLAS.
Arbetsmetoderna. Småglastill verkningen utgör den del av glasindustrin, där
fabri-kationssättet i stort sett bibehållit sin prägel av hantverk, då det finare servisglaset
och konstglaset allt fortfarande måste tillverkas för hand. Arbetsmetoderna hava
emellertid givetvis under tidernas lopp förbättrats och moderniserats, ehuru något olika
i olika länder. En stor del hjälpmedel och maskiner hava dessutom införts, likvisst
icke så mycket för själva utformningen av glaset som desto mera för
vidarebehand-lingen av detsamma.
I England har den äldsta och ursprungligaste metoden, eller den rena handmetoden,
utan formar, bibehållit sig längst. Glaset utarbetas enligt denna metod uteslutande av
glasarbetaren själv med hjälp av olika hand verktyg, och det fordras stor skicklighet
hos honom att göra många glas lika — fullt lika bli de f. ö. aldrig, utan varje glas för
sig blir mera unikt. Genom att icke några formar användas blir glasets yta
synnerligen blank. Handgjorda glas uppskattas högt, men tillverkningen blir dyr. Metoden
utvecklades därför genom en kombination mellan arbete på fri hand och
användning av formar. Man gav genom blåsning i formar glaset en första form, som
sedan arbetades ut av glasarbetaren för hand. Det är speciellt i Mellan-Europa och
i Skandinavien denna kombinerade hand- och formmetod kommit till användning, och
man har därigenom vunnit en snabbare tillverkning. För den enklare tillverkningen,
t. ex. dricksglas, konservburkar, flaskor m. m., har metoden att använda formar
ytterligare utvecklats till ren maskintillverkning. Helt dominerande kan emellertid
maskintillverkningen aldrig bliva inom småglasindustrin, ty bättre servisglas, konstglas m. m.
kan icke tillverkas på maskinell väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
