- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
179

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Fabrikation av småglas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FABRIKATION AV SMÅGLAS.

179

Deglar. Inom småglasindustrin smältes glassatsen vanligen i särskilda i
glasugnen fristående smältkärl, deglar, och glasmassan utarbetas direkt ur dessa deglar genom
arbetsöppningar i glasugnens sidor. Deglarnas form och modell variera i hög grad.
Det finnes små och stora deglar, runda och ovala, öppna och täckta deglar, allt efter
glasugnarnas konstruktion, kvantiteten och kvaliteten av det glas, man önskar
tillverka, m. m. Storleken har kunnat ökas, så att man numera kan smälta 300—400 kg
glas i öppna deglar och 500—600, eller ännu mera, i täckta deglar. Öppna deglar äro
de vanligaste. Täckta deglar användas, för att icke gasen i ugnen skall komma i
beröring med glasmassan och orena eller kemiskt inverka på denna. I ugnar med täckta
deglar kan man f. ö. lättare använda bränsle av sämre kvalitet eller blanda bränslet,
utan att glasmassan därav förorenas, men smältningen sker betydligt långsammare än
vid öppna deglar.

Deglarnas beskaffenhet samt tillverkning och vård är en av de viktigaste
detaljerna vid ett småglasbruk. Därför nedlägges stort arbete på att erhålla goda deglar.
De tillverkas i stor utsträckning av bruken själva. Som råmaterialier användas
förutom vatten rå lera och bränd lera i olika kombinationer allt efter lerans fethet. Såväl
den råa leran som den brända males och siktas före användningen. Leran importeras
från Tyskland, Frankrike, Belgien eller England. All degellera måste vara ren och
så fri som möjligt från svavelkis, för att icke järn skall tillföras glasmassan.
Deglarnas tillverkning sker antingen för hand — med eller utan träformar som hjälpmedel
— eller genom gjutning. Sedan deglarna tillverkats, måste de torka, en procedur som
erfordrar flera månader, ofta ett helt år. Innan deglarna insättas i glasugnen, måste
de upphettas till ungefär samma temperatur som i denna. Detta sker i en särskild ugn,
s. k. temperugn, från vilken den upphettade degeln överflyttas till glasugnen.

Glasugnar. För deras byggande användas i stort sett samma råmaterialier som
till deglar samt dessutom kiselsyra i olika former. Materialet utgöres alltså av eldfast
lera formad till stenar av för ändamålet passande dimensioner. I äldre tider byggdes
ugnarna uteslutande av detta material, men efter hand som man börjat använda högre
temperaturer för smältningen, erfordras den allra bästa eldfasta lera, ofta med extra
tillsats av kiselsyra för sådana delar, som äro särskilt utsatta för kemikaliernas inverkan,
t. ex. glasugnsbotten, eller där hög temperatur råder, t. ex. ugnskupolen och gasinloppen.

Konstruktionen av de äldsta glasugnarna grundade sig på principen direkt
vedeldning, och det avgående värmet användes till glasets kylning. Denna princip har
bibehållit sig ända fram till 19:e århundradet, och det är först på allra senaste tid, som
särskilda ugnar för glasets kylning börjat uppföras.

Sedan gaseldning — för vilken förut redogjorts — införts, sker eldningen efter
två olika system. Det regenerativa kännetecknas av att såväl luft som gas före
förbränningen förvärmas, därigenom att de i särskilda växlingsapparater tvingas att
genomlöpa av från ugnen avgående gaser förut uppvärmda regeneratorer, varigenom
gaserna upphettas, innan de råkas i glasugnen. Samtidigt uppvärmas andra
regeneratorer av de bortgående förbränningsprodukterna på deras väg till skorstenen. Luftens
och gasens riktning är sålunda icke konstant, utan de ledas växelvis till den ena och
växelvis till den andra regeneratorn och därifrån till olika sidor av ugnen. Det
reku-perativa systemet kännetecknas däremot av att huvudsakligast endast luften
förvärmes i särskilda rekuperatorer, medan generatorgasen i en särskild, kortare gaskanal ledes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free