Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Fabrikation av fönsterglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABRIKATION AV FÖNSTERGLAS.
193
på olika sätt bearbetats, invärmdes glasposten i en trummelugn samt svängdes
därefter pendelaktigt i fördjupningar i hyttgolvet under inblåsning av luft. Sedan genom
upprepade invärmningar och svängningar en cylinder av erforderlig längd formats,
öppnades denna nedtill och klipptes jämn med en sax. Genom en sista invärmning
och svängning utvidgades den nedre delen till samma vidd som cylindern i övrigt.
Denna kallades nu vals och avsprängdes från pipan samt uppskars efter längden.
Valsen fördes därefter till en särskild sträckugn, där den under upphettning på
»sträckstenen» planades ut till en skiva. Denna fördes vidare till den med sträckugnen direkt
förenade kylugnen, ur vilken den sedan framkom färdig och sönderskärs med diamant
i olika storlekar.
En på dylikt sätt uppblåst glasvals varierade i längd mellan 170 och 250 cm.
Enbart glasblåsarpipan vägde 7—8 kg, vartill kom den anfångade glasmassan om 10—12
Genomskärning. Plan.
Fig. 184. Glasugn med vanna, enligt konstruktion av A. Hermansen.
För mindre produktioner förses dessa ugnar med inbyggda generatorer och rekuperatorer, för större
produktioner förses de däremot med inbyggda rekuperatorer, men fristående generatorer. Smältvannan
är medelst kanaler, genom vilka luft cirkulerar, väl isolerad, så att glas ej kan intränga i andra
delar av ugnen.
kg, ofta upp till 20 kg, alltså en avsevärd tyngd att handskas med. Arbetslagen
utgjordes av »verkstäder» om 7 personer (tre blåsare, tre anfångare och ett biträde). Vid
större bruk skedde driften tämligen kontinuerligt, i det att verkstäderna med 8
timmars arbetstid avlöste varandra dygnet om.
Metoden kunde ännu bättre utnyttjas, sedan vannaugnarna uppfunnits. De för
deglar avsedda glasugnarna ersattes nämligen med ett för glasmassan gemensamt
smält-rum, en s. k. »vanna», och i samband därmed infördes gaseldning. Till en början använde
man s. k. enkelvanna, d. v. s. efter skedd smältning utarbetades glaset och ny glassats
inlades; sedermera övergick man till s. k. dubbelvanna, där smältning och utarbetning
försiggå samtidigt. Glassatsen inlägges i en dylik genom öppningar i bakväggen, och
glaset smältes successivt samt föres under smältningen framåt och renas. I vannans
främre del anfångas glaset. Dubbelvannan konstruerades av Fr. Siemens ■— den första
byggdes av honom 1870 —, och den betydde en stor omvälvning inom glasindustrin,
speciellt i fråga om tillverkning av fönsterglas och buteljer, och produktionen kunde
redan därigenom ökas ofantligt.
Maskiu gjorda valsar. Sin största betydelse kom emellertid dubbelvannan att få
genom att den underlättade glasindustrins mekanisering. Vid försöken att mekanisera
tillverkningen följde man till en början, och ganska länge, samma princip som vid
hand-13—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
