Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grovkemikalier. Av Bertil Ekholm - Svavelsyra - Blykammarförfarandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
GROVKEMIKALIER.
Fig. 203. Blykammarbygge, blyplåtens sammanlödning,
Gäddviken.
att intensifiera driften och. därigenom minska behövligt reaktionsutrymme. Det är
nämligen dessa mycket dyrbara blykamrar, som äro blykammarförfarandets svaga
sida. Man förstår detta, när man erfar, att till ett medelstort blykammarsystem
åtgår i runt tal 200 ton bly. Därtill erfordras, då ett dylikt system har en volym av
4 000—6 000 kbm, stort tomtutrymme och i de flesta klimat dyrbara
fabriksbyggnader. Att nyssnämnda intensifieringssträvanden krönts med framgång framgår därav,
att man i slutet av 1890-talet räknade med ett utbyte av 3—4 kg kammarsyra per
kubikmeter kammarvolym och
dygn; 1913—1914 kunde i vissa
väl byggda och skötta fabriker
produceras 8—12 kg per kbm; i
de modernaste systemen är man
nu uppe i för Milis-Packar
dkamrar 15—21 kg svavelsyra 60° Bé,
och med valskistförjarandet enl.
Schmiedel-Klencke har en
produktion av 300 kg 60° Bé per
kubikmeter och dygn uppnåtts!
Riktlinjerna vid dessa
strävanden hava varit att ernå så
intim gasblandning som möjligt
samt ökat omlopp av nitrösa
gaser vid bästa möjliga
utnyttjande av svavelsyrlighet och
nitrösa gaser. Samtidigt måste
golvyta, byggnads-, drifts- och
reparationskostnader hållas nere
på lägsta möjliga nivå.
Kamrarna utföras av 2.5—4
mm tjock blyplåt, fäst på en
stolpkonstruktion av trä eller
järn (fig. 201, 202 och 203). De
kunna även hängas fritt i
järnstänger från takkonstruktionen,
vilken då ofta är gjuten i betong
(fig. 204 och 205). Bottnarna utformas till skålar med c:a 1 m höga sidor, i vilka lagret
av syra förvaras. Botten lägger man så mycket över marknivån, att inspektion av
den förra kan göras underifrån, samtidigt som luftkylning erhålles. Blyet i kamrarna
såväl som i andra delar av systemet bör vara så rent som möjligt för att bäst motstå
frätningen. Formen på kamrarna är vanligen rektangulär. Denna har sedan i en del
fall modifierats genom införande av rundade hörn och välvt tak för
eliminerande av dött utrymme. Mest konsekvent är detta genomfört vid Meyers
tangen-tialkammarsystem, där kamrarna äro cylindriska med tangentiell inledning och
centralt uttag av gaserna, allt för erhållande av god cirkulation. Dessa kamrar, som
voro mycket i ropet strax före världskriget, hava nu förlorat i betydelse. För att
öka cirkulationen i de vanliga rektangulära kamrarna har höjden på dessa ökats,
varigenom de bäst luftkylda ytorna förstorats. Maximum har därvid nåtts med amerikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
