Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grovkemikalier. Av Bertil Ekholm - Svavelsyra - Koncentrering - Kontaktförfarandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
GROVKEMIKALIER.
I det tomma tornet nedsprutas genom en spridare den syra, som skall koncentreras.
Samtidigt ledas heta förbränningsgaser genom tornet nedifrån och upp. Avgaserna
kondenseras i ett hjälptorn och filtreras sedan på vanligt sätt. Andra kända tornsystem
äro Kalbperry- och Skoglundkoncentratorn m. fl.
Avgaserna från koncentrationsapparater hava på senare tider med mycket stor
fördel behandlats elektrostatiskt för avskiljande av syraångorna.
Det är till stor del tack vare den snabba utvecklingen av koncentrationstekniken,
som blykammarförfarandet kunnat så pass segerrikt behålla sin position gentemot det
framträngande kontaktförfarandet.
Kontaktförfarandet.
Allmänna principer. Kontaktförfarandet grundar sig på det fenomenet, att
svavelsyrlighet (SO2) och syre (O2) vid upphettning tillsammans med finfördelad platina,
järnoxid eller något annat katalytiskt verkande material hastigt förena sig mer eller
mindre fullständigt till svavelsyreanhydrid (SO3) på följande sätt:
2SO2 + O2^=zi2SO3 + 45 200 kal.
Svavelsyr- Syre
Svavelsyre-lighet anhydrid
Denna reaktion är reversibel, och ett visst jämviktsläge förefinnes vid varje
temperatur. Detta jämviktsläge är oberoende av om katalysator användes eller ej.
Reaktionshastigheten mellan svavelsyrlighet och syre vid vanlig temperatur är ej märkbar,
trots att gaserna ej äro i jämvikt. Genom påverkan av katalysatorer (= ämnen, som
utan att själva synbart förändras, påskynda en kemisk reaktion) kan
reaktionshastigheten ökas. Med användande av platinakatalysator blir reaktionshastigheten
tillräckligt stor för teknisk framställning av svavelsyra först vid omkring 400°. Vid
denna temperatur är jämviktsläget praktiskt taget helt förskjutet åt högra sidan av
reaktionsformeln. Vid stigande temperatur ökar visserligen reaktionshastigheten, men
samtidigt förskjutes jämviktsläget åt vänster, i början sakta, men sedan allt snabbare,
så att vid c:a 1 000° ej någon svavelsyreanhydrid erhålles. Som av det följande framgår
har man i praktiken funnit lämpligt att med platina som katalysator använda en
temperatur av c:a 420 °. Svavelsyreanhydriden kyles efter katalysen och absorberas i stark
svavelsyra.
Av alla de många kontaktmaterial, som prövats, är det endast platina och i någon
mån järnoxid, som fått praktisk användning. Den senare, vilken äger fördelen av lågt
pris och stor oberördhet mot kontaktgifter, har emellertid den nackdelen, att den ej
blir tillräckligt aktiv förrän vid c:a 600° C. Vid denna temperatur dissocieras
svavelsyreanhydriden i avsevärd grad. Utbytet blir därför teoretiskt högst 70 %, och i
praktisk drift plägar endast 40 å 50 % utbyte uppnås.
Platina, som är det kontaktmaterial, vilket huvudsakligen användes, börjar verka
katalytiskt på oxidationen av svavelsyrlighet vid c:a 360° C. I praktiken har man dock
funnit lämpligt att arbeta vid en temperatur av omkring 420° C. Utom sitt höga pris
har emellertid platinan ett stort fel däri, att dess katalytiska verkan starkt nedsättes
av vissa föroreningar i gaserna. Främst bland dessa gifter kommer arsenik och därnäst
klor. På grund av detta förhållande måste alla kontaktanläggningar arbetande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
