Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grovkemikalier. Av Bertil Ekholm - Svavelsyra - Kontaktförfarandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
GROVKEMIKALIER.
Fig. 218. Konvertrar i kontaktsvavelsyrefabrik.
Konvertering. Som förut omtalats användes till kontaktmassa dels platina
eller vanadinföreningar, dels järnoxid. Den senare brukas endast i
Mannheimför-farandet. Platinan och vanadinföreningarna komma till användning finfördelade på en
s. k. bärare, vilken utgöres av asbest, kiselsyregel eller magnesiumsulfat. Endast i
Grillo-Schroederförfarandet användes magnesiumsulfat. På grund av detta salts
lättlöslighet i vatten vinnes därmed fördelen, att platinan lätt kan regenereras. Å andra
sidan erfordras en högre halt av platina, 0.1—0.3 %, än med asbest för samma
verkan. Magnesiumsulfatet kalcineras och behandlas så, att en porös massa av
passande styckestorlek erhålles. Bäraren platineras genom behandling med platinaklorid och
upphettning.
Konvertern utgöres vanligen av en vertikal cylindrisk kammare av järn, i vilken
kontaktmassan ligger utbredd på ett antal över varandra placerade perforerade bottnar
eller galler. I
Tentelewförfa-randet använder man sig, som
förut omnämnts, av en speciell
konverterkonstruktion (fig.
217). Man vinner med denna,
att gaserna förvärmas genom
strålning, och till följd av liten
gashastighet kan
kontaktmassan hållas aktiv vid relativt låg
temperatur. Konvertern är
upptill mycket vid för att
minska gashastigheten. I denna
vidgade del befinner sig en
perforerad botten, vilken
uppbär den platinerade asbesten.
Ett stort antal gjut järnspyramider med spetsen uppåt äro placerade på denna botten.
Pyramiderna sticka upp något ur kontaktmassan och tjänstgöra som avled are för
reaktionsvärm et till de inströmmande gaserna. Även faran för överhettningar i
kontaktmassan minskas på detta sätt. I den mindre, smalare delen av konvertern finnes
den resterande delen av kontaktmassan, och här sker den sista delen av oxidationen.
Omnämnas bör, att gaserna äro förvärmda ett steg, innan de inkomma i konvertern.
I Mannheimförfarandet har man velat tillgodogöra sig fördelarna av järnoxidens
låga pris och okänslighet mot kontaktgifter. Som förut nämnts erhålles därvid dock
endast 40—50 % utbyte, varför oxidationen måste slutföras med platinakätalysator.
Genom detta dubbla kontaktsystem med därtill hörande dubbla uppsättningar av
vär-meutväxlare och absorptionssystem fördyras anläggningskostnaden och kompliceras
apparaturen, så att förfarandet fått ringa spridning. Fig. 218 visar en konverteranläggning.
K y 1 n i n g. Innan svavelsyreanhydriden absorberas, måste gaserna kylas.
Kyl-anordningarna bestå vanligen helt enkelt av stål- eller gjut järnsrör med tillräckliga
dimensioner. Dessa kylas med luft eller genom vattenbegjutning. Gastemperaturen
bör nedbringas under 50 ° C.
Absorptionen. I det fall att oleum eller rykande svavelsyra skall framställas,
absorberas första delen av svavelsyreanhydriden i oleumtornen. Dessa utföras av
gjutjärn och fyllas med kvartsbitar eller annan lämplig fyllning. I dessa torn absorberas
svavelsyreanhydriden av stark svavelsyra. Därvid utvecklas värme, varför syran efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
