- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
283

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Konstgjorda gödselmedel. Av Bjarne Colbjörnsen - Gödselmedel innehållande fosforsyra - Andra fosforsyrebärande konstgödselmedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÖDSELMEDEL INNEHÅLLANDE FOSFORSYRA.

283

Dikalciumfosfat tillverkas vanligen så, att råfosfatet behandlas med saltsyra,
varvid bildas monokalciumf osfat och kalciumklorid. Den erhållna lösningen av dessa båda
salter neutraliseras därefter med kalkmjölk, varvid dikalcinmfosfat, som är olösligt i
vatten, utfaller. Fällningen frånfiltreras, tvättas, torkas och pulveriseras.
Dikalcium-fosfatets fosforsyra är visserligen ej vattenlöslig men väl citratlöslig, vilket är en form,
i vilken fosforsyran, som nämnts, är i det närmaste lika tillgänglig för växterna som i
vattenlöslig form. Dikalcinmfosfat brukar hålla 38—40 % citratlöslig fosforsyra.

Det s. k. Palmærfosfatet är ävenledes dikalciumfosfat, framställt efter en av
professor W. Palmær utarbetad elektrokemisk metod, som i första hand avsåg att
försöka nyttiggöra apatitinnehållet i våra fosforrika exportmalmer, som i utlandet användas
för tillverkning av thomasfosfat. Arbetssättet är i korthet följande: apatithaltigt avfall
eller järnmalm lakas med en lösning av överklorsyra, erhållen genom elektrolys av
na-triumperklorat. Samtidigt bildas även natronlut, vilken natronlut användes för
dikal-ciumfosfatets utfällande. Den i överklorsyran upplösta apatiten försättes därefter med
hälften av den vid elektrolysen bildade natronluten, varvid dikalciumfosfat utfaller,
frånfiltreras, tvättas och torkas.

Filtratet försättes därefter med resten av alkalilösningen, sedan denna först med
kolsyra överförts till soda. Resten av kalken utfaller då som lättfiltrerad kolsyrad kalk
under återbildande av natriumperklorat, som därefter ånyo elektroly seras.

Teoretiskt förbrukas därför ej några kemikalier, frånsett oundvikliga
tvättnings-förluster och förluster genom spillning. Det enda, som förbrukas, är därför elektrisk
kraft. Tyvärr har dock metoden av flera samverkande omständigheter ej kommit till
användning, frånsett i några mindre försöksanläggningar.

Dikalciumfosfatets fosforsyra är, såsom nämnts, ungefär likvärdig i
gödslingshän-seende med superfosfatfosforsyran, vilket mångåriga och på olika jordar bedrivna
försök ådagalagt. Överlägsenheten över thomasfosfat är otvivelaktig.

Av andra metoder för framställning av fosforsyregödselmedel kunna i detta
sammanhang nämnas Plausons förfarande att genom finmalning av råfosfat till kolloidal
storleksordning bringa fosforsyran i för växterna lättare tillgänglig form. Den på detta
sätt framställda produkten har dcck ej visat sig nämnvärt överlägsen utgångsmaterialet
i gödslingsvärde. Även finmalda råfosfat, speciellt vissa nordafrikanska fosfat, visa
nämligen på vissa jordar, speciellt sura sådana, ej obetydlig gödslingsverkan, ehuru denna är
ytterst varierande och osäker.

Icke heller det av Reitmar framställda s. k. reformfosfatet eller Hellers
neutralfosfat hava, åtminstone ännu, blivit några faktorer att räkna med. Båda dessa produkter
framställas ur råfosfat genom uppslutning med avsevärt mycket mindre svavelsyra än
vad som användes vid superfosfatprocessen. Besparingarna i svavelsyra torde dock
knappast uppväga olägenheten av att råfosfatets fosforsyra i stort sett förblir lika
otillgänglig för växterna som i råfosfatet självt.

Av samtliga metoder för tillverkning av fosforsyregödselmedel, som sett dagen och
kommit till tillämpning, dominerar fortfarande superfosfatmetoden. Därnäst i
betydelse kommer thomasfosfatmetoden, under det att samtliga övriga metoder, åtminstone
ännu så länge, äro av relativt underordnad betydelse. Dessutom torde man kunna ställa
mycket stora förhoppningar på de båda metoderna för framställning av fosforsyra, den
våta metoden över svavelsyra och destillationsmetoden, då den erhållna produkten,
fosforsyran, utgör en så viktig nyckel till många värdefulla, koncentrerade gödselmedel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free