Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Konstgjorda gödselmedel. Av Bjarne Colbjörnsen - Gödselmedel innehållande kväve - Kväveproblemet i allmänhet - Chilesalpeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
KONSTGJORDA GÖDSELMEDEL.
GÖDSELMEDEL INNEHÅLLANDE KVÄVE.
Kväveproblemet i allmänhet.
Det är omkring 40 år sedan sir William Crookes på den kongress, som British
Association for the Ad vancement of Science höll i Bristol, förespådde, att jordens
befolkning skulle komma att dö av svält inom jämförelsevis kort tid, om man i fortsättningen
endast skulle hava chilesalpeterns snart uttömda kväveförråd att lita till. Som bekant
består emellertid atmosfären till ungefär 4/5 av kvävgas, motsvarande över varje hektar
av Sveriges jord en kvävemängd av omkring 80 000 ton eller nära tio gånger Sveriges
förbrukning under tioårsperioden 1916—25. Crookes uttalade i sitt öppningstal vid
ovannämnda tillfälle bl. a. följande ord: »Bindandet av luftkvävet är ett av de största
problem, som väntar på att bliva löst av kemisternas skarpsinniga hjärnor. Denna sak
är av grundläggande betydelse för människosläktets välfärd och lycka.» Under de snart
tilländalupna 40 åren, sedan detta yttrades, har världssituationen beträffande kvävet
undergått en den mest radikala och genomgripande förändring just tack vare
kemisternas skarpsinne, och man torde nu kunna säga, att kväveproblemet är löst för all
framtid.
Endast några år efter Crookes vädjan till kemisterna såg även den första tekniskt
och kommersiellt lyckade lösningen av kväveproblemet dagen, i och med att Birkeland
och Eyde år 1903 igångsatte sin första försöksanläggning vid Ankerlökken i Norge, där
den s. k. ljusbågsprocessen fick sitt elddop.
I mitten av förra århundradet kände man, förutom de naturliga kvävekällorna i
form av naturlig gödsel, gröngödsel etc., endast en mera betydande kvävekälla,
nämligen chilesalpeter, samt sedermera det kväve, som kan utvinnas ur stenkol och torv.
Visserligen tillföres jorden enligt beräkningar av Svante Arrhenius årligen sammanlagt
omkring 400 miljoner ton kväve direkt från atmosfären genom elektriska urladdningar.
En del av detta kväve kommer naturligtvis växterna till godo. Dessutom bindes ju ej
så litet kväve genom de, tyvärr alltför få, växter, som hava förmågan att direkt binda
luftkvävet, bl. a. de mikroorganismer, som etablerat samlevnad, »symbios», med
legu-minoserna. I det moderna jordbruket bortföras emellertid betydligt mycket större
mängder kväve, än vad som återbördas till jorden i form av naturlig gödsel, gröngödsel eller
på annat sätt direkt från atmosfären. Man har beräknat, att Amerikas jord årligen gör en
nettoförlust av omkring 3 500 000 ton kväve, motsvarande 23 000 000 ton chilesalpeter.
Jämfört med dessa kvantiteter förefaller den i Amerika i form av konstgödselmedel
tillsatta kvävemängden, c:a 200 000 ton, löjligt liten. Denna årliga kväveförlust minskar
naturligtvis ständigt jordens bördighet. Förhållandena i övriga länder med intensivt
jordbruk äro likartade dem i Amerika, varför synnerligen betydande kvävemängder,
på ett eller annat sätt erhållna, fordras för att hålla jorden i full växtkraft och uppehålla,
livet på det alltjämt kraftigt växande människosläktet.
Chilesalpeter.
Chilesalpeter (NaNO3) är natriumsaltet av salpetersyran. Salpeter omnämnes redan
tidigt i alkemistiska skrifter under namn av Sal petrae, petrosum eller nitri
(Pseudo-Geber, Raymond Lullus). Georg Agricola (1491—15551 beskriver i sitt arbete, »De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
