Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Syre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
kondensera luften till en vätska. Eftersom luftens sammansättning vid jordytan är mycket
konstant med 23.01 viktprocent syre och 76.99 viktprocent kväve (jämte argon),
frestas man att tro, att den är en kemisk förening, men det framgår av den flytande luftens
egenskaper, att så icke är fallet, utan att det blott är fråga om en blandning av de fria
grundämnena. Vätskan har nämligen icke någon bestämd och oföränderlig kokpunkt,
utan kokningen börjar vid —195° C, då nästan rent kväve kokar bort, och allteftersom
kvävehalten minskas, stiger sedan kokpunkten till —183° C, som är det rena syrets
kokpunkt. Genom lämpligt anordnande av destillationen kan man på denna grund skilja
syret och kvävet från varandra (fraktionerad destiliation). Fullt rent syre får man på
så sätt inte, utan renheten blir 90—95 %. Renare blir gasen vid elektrolytisk
framställning ur vatten. Liksom väte föres syre i handeln på stålbomber under 200 atm. tryck.
För att framställa kemiskt rent syre finnas åtskilliga metoder. Av historiskt intresse
är framställningen ur kvicksilveroxid. Om nämligen kvicksilver upphettas i luft till nära
kokning, förenar det sig med luftsyret till kvicksilveroxid, vilken sedan vid ännu starkare
upphettning avger rent syre. På detta sätt klarlade Lavoisier år 1774 bildningen av
»metallkalker» vid metallers förbränning. Han fann nämligen, att kalken består av en
förening mellan metallen och syre, en s. k. oxid. Utom med metallerna bildar syret oxider med
de flesta andra grundämnen. Metalloidernas oxider hava i regel sura egenskaper, vilket
gav anledning att tro, att syret var en nödvändig beståndsdel i alla syror, och Lavoisier
gav den nyupptäckta gasen namnet oxygène = syrebildare; härav den kemiska
beteckningen O.1
Syrets betydelsefullaste egenskap är dess föreningsbegär med de flesta övriga
grundämnen. Förenandet av syre med ett enkelt eller sammansatt ämne kallas oxidation och
borttagandet av syre reduktion. Bägge dessa processer hava en utomordentligt stor
betydelse inom kemien. Vid oxidation av en substans kan man i många fall icke tillföra fritt
syre, utan man låter substansen påverkas av en syrerik förening, som avger sitt syre —
tjänar som oxidationsmedel och oxiderar substansen i fråga, under det den själv reduceras.
Syrgasens molekyler innehålla vardera två atomer och tecknas alltså O2. Det finnes
emellertid en form av syre, vars molekyler bestå av tre atomer, nämligen ozon eller aktivt syre,
O3. Detta är en rätt obeständig gas, som lätt övergår i vanligt syre. Ozon bildas bl. a. under
inverkan av elektriska urladdningar på luft eller syre. Enär den har en karakteristisk
lukt, som kan iakttagas i en utspädning av 1 del ozon på 500 000 delar luft, känner man
ofta ozonlukt i närheten av elektriska urladdningar med gnistbildning. Särskilt kraftigt
ozonbildande äro de ultravioletta strålarna från kvicksilverbåglampor, vilket man tydligt
känner på de nu så allmänt använda lamporna »künstliche Höhensonne», som utsända en
stark ozonlukt. I de högre lagren av atmosfären aktiveras syre likaledes av solens
ultravioletta strålar. Ett annat bildningssätt av ozon är genom inverkan av vissa hartser,
varför luften i barrskog är ganska ozonrik. Detta anses bidraga till att barrskogsluften är
så hälsosam. Små mängder ozon äro nämligen nyttiga, medan däremot överskott
framkallar huvudvärk och illamående. Ozon har bakteriedödande inverkan och användes
därför till rening av luft och dricksvatten. Dessutom är den ett svagt verkande blekmedel.
Vatten. Den på jorden allmännast förekommande syreföreningen är som förut
nämnts vatten, H2O, vätets oxid.2 En närmare beskrivning torde vara överflödig. I
natu
1 På latin heter syre oxygenium, på tyska Sauerstoff, på engelska oxygen och på danska Ilt.
2 Det latinska namnet på väte är hydrogenium = vattenbildare; kemiskt tecken H. I franskan och
engelskan bildas namnet av samma stam, hydrogène resp, hydrogen. På tyska heter väte Wasserstoff
och på danska Brint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
