Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Brom - Jod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOIDER ELLER ICKE METALLISKA ÄMNENS FÖRENINGAR. JOD. 327
I den organiska kemien använder man ibland brom i stället för klor, bl. a. för att ge
en djupare färg åt vissa färgämnen (exempel: eosin, som är tetrabromfluorescein).
Brom-vatten kan liksom klorvatten användas till oxidationsmedel. Stora mängder brom
förbrukas även till framställning av silverbromid för fotografiska ändamål, en med filmens
och de illustrerade tidningarnas utveckling allt viktigare användning.
I en del föreningar, såsom bromnatrium, bromkalium och brometyl, verkar bromen
nervlugnande och som sömnmedel eller svagt bedövningsmedel.
Jod.
Liksom klor och brom förekommer jod i havsvatten men ändå mycket sparsammare
än brom, nämligen högst till O.ooi %. Och det är icke i oorganiska salter utan endast i
organiska föreningar, som joden är närvarande i havet. För övrigt är jod ganska allmänt
utbredd i naturen, men den förekommer överallt endast i små mängder. Ur havsvattnet
upptages den av många växter och djur, så att havsväxter, i synnerhet tång och koraller,
bliva jämförelsevis rika på jod, bunden vid äggvitämnen.
Det var också i askan efter havstång — använd till sodaframställning —, som
Cour-tois år 1811 gjorde upptäckten av detta grundämne. Namnet jod är bildat av ett grekiskt
ord, som betyder violett och syftar på färgen hos det förgasade elementet.
Landväxterna innehålla utan undantag små kvantiteter jod, liksom de lägre
organismernas sporer. Sådana finnas på många håll rikligt i luften, och Chatin har roat sig med
att beräkna den därav förorsakade jodhalten i Parisluften, som med många gånger
överstiger halten av jod i t. ex. alpluften. Detta är säkerligen inte utan betydelse för
människornas välbefinnande, eftersom jod tyckes utgöra en alldeles nödvändig beståndsdel i
sköldkörteln, som enligt Baumann innehåller ett äggvitämne med 9 % jod, tyrojodin.
Minskas jodhalten av en eller annan orsak, blir följden struma eller rent av kretinism
(ung. = stor efterblivenhet). Detta tycks även stå i något sammanhang med jordens
kalk-halt, i det struma är vanlig i kalkrika trakter. Å andra sidan kunna på ställen med
lager av fossila växter uppstå jodhaltiga källor med medicinskt nyttiga verkningar.
Förr brukade man isolera jod ur tångaska, men numera framställes den mesta joden
ur chilesalpetern, som åtföljes av jodsyrade salter. Dock synes framställningen ur
tångaska åter vinna terräng, bl. a. i Norge och på Java.
Den råa joden renas lämpligen genom sublimering. Härmed menar man en
destilla-tion, i vilken den destillerande substansen aldrig uppträder i flytande form utan från fast
form övergår till gas och sedan kondenseras direkt till fast form igen. Förmågan att
sublimera är utmärkande för jod liksom för en del, icke alltför talrika, andra ämnen.
Jodkristallerna avgiva redan vid rumstemperatur violetta ångor av gasformig jod,
som äro synnerligen giftiga och förorsaka besvärliga katarrer i andningsorganen och
ögonen.
I rent vatten löser sig jod endast obetydligt, däremot med lätthet, om vattnet
försättes med jodvätesyra eller jodkalium, med vilka joden då ingår en förening. I många
organiska vätskor löser sig jod med lätthet, och egendomlig är härvid lösningarnas olika
färg, beroende på, om joden endast löser sig på vanligt sätt (violett lösning, ex. kloroform)
eller ingår förening med lösningsmedlet (röda och bruna lösningar, ex. bensol).
De minsta mängder jod giva åt stärkelseklister en intensivt blå färg, vilken tjänar som
reaktion på fri jod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
