Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Kol - Metaller och deras föreningar - Alkalimetallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. ALKALIMETALLERNA.
339
binjurarna från hästar och andra djur och redan i ytterst utspädd lösning äger en kraftigt
kärlförträngande och därigenom blodstillande verkan. Detta ämne framställes numera
även som produkt av anilinindustrien.
Till sist kan erinras om att de verksamma beståndsdelarna i vitaminpreparater
(fiskolja, fiskoljeemulsioner m. fl.), i antibakteriologiska sera och i insulin ur
pankreas-körtlar, det stora räddningsmedlet även mot framskriden sockersjuka, äro att hänföra
till de organiska, kolhaltiga, ämnenas mångsidiga, ja outtömliga kemi.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR.
De hittills behandlade grundämnena utgöra de s. k. m e t a 11 o i d e r n a, d. v. s.
grundämnen utan metalliska egenskaper. Bland deras kemiska föreningar befinner sig,
som vi sett, ett stort antal viktiga kemikalier och — om särskild hänsyn tages till kolet
med dess mångfald organiska föreningar — även de mest värdefulla representanterna
för våra dagars läkemedel.
Till antalet överträffande metalloiderna äro de många metalliska grundämnena,
varav de flesta, även relativt sällsynta och på jordytan sparsamt företrädda, ge upphov
till kemiska föreningar, som blivit av praktisk betydelse i ett eller flera avseenden.
Liksom metalloiderna ingå metallerna i kemiska föreningar med större eller mindre
begärlighet. Sålunda äro alkalimetallerna särskilt »oädla»; de hålla sig i metalliskt,
oförändrat skick endast under iakttagande av försiktighetsåtgärder, såsom förvaring i
bergolja, och sönderdela hastigt vatten under utveckling av vätgas och bildning av
hydroxi-der. Övriga metaller brukar man indela i »vätedeplacerande» och »icke vätedeplacerande»
efter deras förhållande till utspädda syror, vari de förstnämnda, t. ex. zink, magnesium,
järn, lösas under frigörande av väte och bildning av salter, medan de senare, t. ex. bly,
koppar, silver, angripas endast av oxiderande syror, såsom salpetersyra, eller andra syror
under samtidig inverkan av luft eller oxidationsmedel. De ädla metallerna slutligen, guld
och platinametallerna, angripas bland syror blott av kungsvatten (verksamt på grund
av sin klorhalt) med större eller mindre begärlighet under bildning av klorider. De
viktigaste metallföreningarna på kemikaliemarknaden äro, såsom av det senare framgår,
huvudsakligen att hänföra till salter av mineralsyrorna.
Alkalimetallerna.
Till alkalimetallerna räknas de fem envärda, rent metalliska grundämnena litium,
natrium, kalium, rubidium och cesium, vilka tillhöra den första gruppen av grundämnenas
periodiska system. Utmärkande för alkalimetallerna är i första hand deras oerhörda
föreningsbegär till icke metalliska grundämnen, företrädesvis till syre och klor, varav
följer deras egenskap att redan vid rumstemperatur sönderdela vatten under livlig
vätgas-utveckling och bildning av hydroxid — de äro de starkast vätedeplacerande
(väteutdri-vande) av alla metaller. I metallisk form ha de därigenom ingen användning, som kan
jämföras med våra övriga metalliska grundämnen. Viktigast är i ren form metalliskt
natrium, som nyttjas som ett kraftigt reduktionsmedel, exempelvis vid framställning av
indigo och vid åtskilliga andra organiskt kemiska arbeten av industriell eller vetenskaplig
betydelse. Det bekvämaste sättet att erhålla metallerna består i elektrolys av deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
