Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Alkalimetallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
smälta, vattenfria salter (klorider), en först av engelsmannen Davy med framgång
använd metod. Vid elektrolys av salterna i vattenlösning erhållas alkalimetallerna aldrig
i fri form, de sönderdela vid katoden vattnet under vätgasutveckling och bildning av
lösliga hydroxider — numera en viktig storindustriell process för framställning av de
»kaustika alkalierna» natronlut och kalilut (kaustik soda och kaustik pottaska).
Litium är den lättaste av alkalimetallerna. Den förekommer relativt utbredd
i naturen men endast i obetydliga mängder. En del mineralkällor innehålla små
mängder av litiumsalter (Baden-Baden, Kreuznach m. fl.), vilket är ett erkänt medel
mot gikt; litiumsaltet av urinsyran, vilken ingår i giktsvulsterna, är lösligt. Karbonatet,
salicylatet och citratet av litium ha därigenom medicinsk användning till bekämpande av
denna åkomma, medan kloriden, bro miden och jodiden på grund av sin spritlöslighet
äro av värde vid framställning av fotografiska papper.
Natrium. Av natriumföreningarna hör ett stort antal till den kemiska
storindustriens allra viktigaste produkter eller utgångsmaterial och beskrives därför i annat
sammanhang. Här gäller i ett flertal fall, såsom beträffande den kaustika sodan
(natrium-hy droxid), att produkten av en industri ofta är ett viktigt utgångsmaterial för en eller
flera andra.
Beträffande natriumföreningarnas allmänna egenskaper äro de, såsom alla de
viktigare kemikalierna av alkalimetaller, färglösa och lösliga i vatten, en i många avseenden
fördelaktig omständighet.
Med enbart syre bildar natrium en förening sammansatt analogt med
vätesuperoxi-den (natriumsuperoxid, Na2O2). Den framställes i stort genom förbränning av metalliskt
natrium i luft eller syrgasström. I vatten sönderdelas den i natriumhydrat och
väte-superoxid, varpå dess tekniska användning som blekmedel grundar sig.
Natriumhydratet (natriumhydroxid NaOH) framställdes förr genom behandling,
kaustisering, av sodalösningar medelst kalk, därav namnet »kaustik soda», men fås
numera på elektrolytisk väg ur koksaltlösningar. Det förekommer i handeln i ganska
skiftande former, vid större mängder gjutet i plåttrummor, för mindre behov i slutna
plåtburkar, s. k. såplut, eller för finare ändamål i stänger. Natriumhydratet, den vanligaste
representanten för ett starkt frätande alkali, är en viktig storindustriell produkt, som
finner användning i ett otal kemiska och tekniska industrier, viktigt utgångsmaterial
bl. a. i tvålfabrikationen.
Natriumklorid (»salt», koksalt, NaCl) torde få anses som det viktigaste och äldsta av
alla salter, ej minst på grund av att det är människans nödvändigaste mineraliska
näringsämne. Koksaltet erhålles som bekant dels ur havsvatten, dels från saltgruvor. Viktigt
utgångsmaterial för framställning av saltsyra, klor, natriumhydrat och -sulfat och
därigenom av grundläggande betydelse för de flesta kemiska industrier.
Natriumbromid (NaBr) och natriumjodid (NaJ) användas i medicinen (det förra
som sömnmedel, av mildare verkan än kaliumbromid), det senare som antisyfilitikum och
kräkmedel. Bland syrehaltiga halogensalter äro natriumhyp oklor it (NaCIO) och
natrium-klorat (NaC103) ofta använda oxidations- och desinfektionsmedel.
Av de svavelhaltiga salterna äro särskilt sulfatet (glaubersalt, Na2SO4 + 10 H2O),
sulfitet (Na2SO3) och tiosulfatet (fixersalt, antiklor, natriumhyposulfit Na2S2O3) av
betydelse. Glaubersaltet är mest bekant på grund av sin verkan som avföringsmedel (ingår
som väsentlig beståndsdel bl. a. i Karlsbadersalt), medan sulfitet och bisulfitet (NaHSO3,
surt natriumsulfit) användas till utveckling av svaveldioxid och i fotografien till
snabb-fixerbad. Tiosulfatet slutligen användes i största mängd för att oskadliggöra rester av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
