Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. JÄRN.
365
liandeln och. en av de tidigaste kemikalierna i kemiens och alkemiens historia. Dess
ren-iramställning genom omkristallisation ur vatten beskrives redan av Pseudo-Geber på
1400-talet. Länge användes därefter järnvitriolen till framställning av svavelsyra
(»vitri-ololja») genom saltets torrdestillation, vilken på grund av sina starkt lösande egenskaper
av alkemisterna ofta betraktades som det »filosofiska svavlet» eller åtminstone som ett
för beredningen av »materia prima» och åtkomsten av de vises sten mycket viktigt
utgångsmaterial. (Jfr art. guld.) I äldre tider användes järnvitriolen dessutom vid sårbehandling
och vid svartfärgning av läder. I våra dagar förbrukas stora mängder av saltet till järnbets
i färgeritekniken, till framställning av bläck — ur järnvitriol och garvämnen —, som
träkonserveringsmedel vid målning med rödfärg och till många andra ändamål.
Ett synnerligen beständigt ferrosalt, Mohrs salt, är ferro-ammoniumsulfatet
[Fe(NH4)2(S04)2], vilket kristalliserar särdeles vackert med 6 molekyler kristallvatten och
på grund av sin konstanta sammansättning användes i den kvantitativa kemiska analysen.
På tre värdigt oxidationsstadium bildar järnet likaledes ett vackert kristalliserande
dubbelsulfat med ammonium [Fe NH4(SO4)2 -f- 12 H2O] (järnalun), analogt sammansatt med
övriga alunarter, vilket bildar stora, blekt ametistfärgade oktaedrar.
Av trevärda järnföreningar är klo riden, järnklorid, FeCl3, den viktigaste. Saltet
ut-göres av gula till rödbruna, kristalliniska massor, som upptaga luftens fuktighet och
flyta sönder till en rödbrun vätska. Det användes till framställning av andra
järnföreningar, som oxidationsmedel och inom medicinen som blodstillande medel
(järnklo-ridbomull).
Bland komplexa järnföreningar äro gult och rött blodlutssalt de äldsta
representanterna, och båda hava erhållit teknisk betydelse, i synnerhet det gula. Vid framställning
av gult blodlutssalt [K4(CN)6 Fe] glödgade man förr i världen torkade, kvävehaltiga
organiska substanser, såsom horn, läder, intorkat blod och slakteriavfall, med järn och pottaska
under utestängande av luften, varefter den smälta massan urlakades med vatten och
lämnades att kristallisera. Numera utvinnes den största delen av saltet som en biprodukt
från gasverkens s. k. gasreningsmassa, som består av järnhydroxid och kalk och efter längre
tids användning innehåller rikliga mängder av järn- och cyanföreningar. Stora mängder
gult blodlutssalt användas årligen till framställning av berlinerblått (pariserblått) och dess
gröna brytningsfärger med krom- och zinkgult, kromgrönt och zinkgrönt. Det röda
blod-lutssaltet [K3(CN)6Fe] erhålles ur det gula genom lösningens mättande med klorgas eller
behandling med ett annat oxidationsmedel. Båda dessa salter äro reagens på järn, i det
att det gula med ferrisalter, det röda med ferrosalter bildar intensivt blåa fällningar
av berlinerblått resp, turnbullsblått.
Inom medicinen äro järnföreningar och järnhaltiga preparat sedan gammalt av
betydelse vid bekämpandet av blodbrist och som blodstillande medel (jfr ovan). Med
blodbrist förstås ej någon direkt nedgång i blodmassans mängd utan en minskad halt av röda
blodkroppar, vilkas röda färgämne, hemoglobinet, i lungorna upptager den inandade
luftens syre och åter avger det i vävnaderna samt därigenom möjliggör förbränningen och
upprätthållandet av kroppsvärmen. Då hemoglobinet är ett järnhaltigt ämne, är
»blodbrist» i många fall liktydigt med järnbrist, som ofta kan avhjälpas eller lindras genom
intagning av järnpreparater i lämplig form. De vanligaste järnmedicinerna utgöras av
Blauds järnpiller, vilka beredas av ferrosulfat (10 gram till 100 piller), glycerin,
kaliumbikarbonat, socker och lakrits, järntabletter, innehållande järnet i form av »ferrum
re-ductum», ett ytterst finkornigt, genom reduktion av ferrooxalat berett metalliskt järn,
vilket snabbt löses i magens saltsyra, järndroppar, innehållande järnklorid och sprit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
