Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrolys i vattenlösning - Elektrolytisk silver- och guldraffinering - Elektrolytisk raffinering av diverse metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROLYS I VATTENLÖSNING. RAFFINERING AV DIVERSE METALLER. 387
gånger per dygn, medan påsarna omkring anoderna tömmas på slam med några
dagars mellanrum. Cellspänningen uppgår till 2.0—2.5 V och strömutbytet till 94-—
96 %.
Om silverlegeringen innehåller mycket koppar, måste ett mera komplicerat
förfarande användas. Enligt en av Dietzel utarbetad process användas horisontala elektroder,
skilda av ett diafragma, genom vilket elektrolyten får rinna från katodrummet till
anod-rummet. Den från anodrummet avrinnande, på koppar och silver anrikade elektrolyten
behandlas i ett särskilt kärl med koppar för utfällning av silvret, varefter den föres till
katodrummet, där kopparn fälles elektrolytiskt. Det utfällda silvret renas sedan
elektro-lytiskt enligt Möbius’ förfarande.
Guldraffineringen bedrives vanligen enligt ett av Wohlwill utarbetat förfarande
(fig. 288). På grund av metallens dyrbarhet arbetas med mycket hög strömtäthet, 10—30
A/dm2. Elektrolyten innehåller guldklorid och saltsyra. Temperaturen hålles vid 60°—70°,
Katoderna äro av tunt guldfolium. Anoderna äro gjutna och hålla minst 94 % guld, i
Rönnskär upp till 99.8 %. Ett för detta förfarande specifikt konstgrepp är användningen
av med växelström »överlagrad» likström, så att man får en pulserande ström, som ett kort
moment ändrar riktning. Härigenom hindras klorgasutveckling och lösgöres en på
anoden bildad beläggning av klorsilver, som annars skulle bereda svårigheter. Klorsilvret
samlas som slam på bottnen av cellerna tillsammans med guld, blysulfat och sällsynta
platinametaller. Platina och palladium stanna i elektrolyten.
Vid Bolidens Gruvaktiebolags kopparverk i Rönnskär bedrives såväl silver- som
guld-raffinering. Tillverkningen uppgick år 1936 till 18.3 ton silver och 5.1 ton guld.
Elektrolytisk raffinering av diverse metaller.
Elektrolytisk raffinering av järn har tidigare bedrivits i ganska stor
skala. Detta var särskilt fallet i Tyskland under världskriget, då det mjuka
elektrolyt-järnet användes som ersättning för koppar till granatringar. Efter kriget har
elektro-lytjärn tillverkats huvudsakligen för användning till kärnor i s. k. pupinspolar för
telefonledningar men har för detta ändamål numera ersatts med s. k. karbonyljärn.
Produktionen av elektrolytjärn är därför obetydlig för närvarande, men på grund av
elektrolytjärnets höga renhet och värdefulla egenskaper i flera avseenden är det icke
uteslutet, att densamma i framtiden kan bliva av större betydelse.
De vid järnraffineringen vanligen använda metoderna grunda sig på elektrolys
antingen av en lösning av ferro- och kaliumklorid i diafragmaceller eller av en lösning av
ferro- och ammoniumsulfat i celler utan diafragma. I båda fallen brukar man arbeta vid
80°—90° och använda anoder av så rent järn som möjligt.
Elektrolytisk raffinering av nickel bedrives i huvudsakligt syfte
att skilja nickel och koppar. Den viktigaste härför använda metoden är utarbetad av den
svenske ingenjören V. Hybinette. Elektrolysen sker vid c:a 50° och en strömtäthet av
l.i—1.35 A/dm2 med en lösning av nickelsulfat, vanligen försatt med borsyra. Denna
lösning tillföres vid katoden och får strömma genom ett diafragma av segelduk till anoden,
där nickel och koppar gå i lösning. Ur den från anodrummet avrinnande lösningen
ut-fälles kopparn med nickel, varefter lösningen, sedan den genom avsättning befriats från
slam, åter tillföres cellens katodrum. Genom denna cirkulationsprocess kommer katolyten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
