Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrolys i vattenlösning - Elektrolytisk zinkutvinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROLYS I VATTENLÖSNING. ELEKTROLYTISK ZINKUTVINNING. 389
och Trail i Kanada. Utvecklingen stimulerades här i hög grad av kriget, som medförde
en starkt ökad förbrukning av finzink, särskilt för tillverkning av patronhylsor,
samtidigt med en minskad import, vilket hade en mycket kraftig prisstegring till följd.
Det i Anaconda och Trail utarbetade förfarandet, som med vissa modifikationer
senare införts på flera andra ställen och vanligen går under namnet Anacondaförfarandet,
baserar sig på elektrolys av en omsorgsfullt renad zinksulfatlösning. Elektrolysörerna
(se fig. 289) likna dem, som användas vid kopparraffinering enligt multipelsystemet.
Celllådorna äro vanligen av trä med invändig blybeklädnad. Lådor av betong, skyddad genom
asfaltbestrykning eller klinkerinfodring, förekomma även men anses kräva större
underhållskostnader. På senaste tiden har man börjat prova gummiklädda järnlådor, men till-
Fig. 289. Zinkcell för 1 000 A enligt Anacondaförfarandet.
räcklig erfarenhet med dessa föreligger ännu icke. Anoderna äro av bly av mycket hög
renhetsgrad. Katoderna utgöras av valsade aluminiumbleck av 3—5 mm:s tjocklek.
Elektrodavståndet är 4—5 cm. Katoderna bytas vanligen efter 24 timmars drift. På de
uttagna katoderna har då utfällts ett skikt av 2—4 mm zink, som lossas från moderblecket
liksom vid kopparraffineringen och nedsmältes.
Cellerna uppställas vanligen kaskadformigt, d. v. s. så att elektrolyten rinner från den
ena cellen till den andra genom en längre serie av celler. Den tillrinnande elektrolyten
utgöres av en neutral zinksulfatlösning, hållande 70—100 g Zn per 1. Genom elektrolysen
minskas givetvis lösningens zinkhalt under passagen genom cellerna, medan en mot den
avskilda zinkmängden ekvivalent mängd svavelsyra bildas, så att den avrinnande
lösningen kommer att hålla 20—30 g Zn och 75—120 g H2SO4 per 1. Denna lösning användes
därefter för läkning av rostad zinkmalm. Sedan den härvid erhållna zinksulfatlösningen
undergått en omsorgsfull rening, återföres den till cellerna.
Strömtätheten på katoderna hålles vid Anacondaförfarandet vid 3.2—4.3 A/dm2.
Strömbelastningen per cell varierar mellan 6 000 och 12 000 A. Cellspänningen avtar
successivt under elektrolysen, på grund av att elektrolytens ledningsförmåga ökas genom
bildningen av svavelsyra och elektrodavståndet minskas genom katodernas tillväxt
i tjocklek. Medelvärdet brukar ligga vid 3.5—3.7 V. Strömutbytet avtar även successivt
i mån som zinkhalten i lösningen minskas och svavelsyrehalten ökas samt i mån som
katoderna tillväxa i tjocklek. Vid rationell drift kan ett medelströmutbyte av 90 %
uppnås. De nämnda siffrorna motsvara en energiförbrukning av 3.2—3.4 kWh likström per
kg i cellerna utfälld zink. Om man även tar hänsyn till att c:a 3 % zink förloras vid
smält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
