Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrolys i vattenlösning - Vätgas och syrgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
ELEKTROKEMISK INDUSTRI.
per m3 vätgas av 0° och 760 mm:s tryck. Den i praktiken använda strömtätheten varierar
inom så vida gränser som mellan 2 och 25 A/dm2 men hålles vanligen vid 5—10 A/dm2.
Vid stigande strömtäthet stiger energiförbrukningen men minskas amorterings- och
räntekostnaderna per m3 producerad vätgas. Den gynnsammaste strömtätheten måste därför
i varje särskilt fall bestämmas med hänsyn å ena sidan till energipriset och å andra sidan
till anläggningskostnaderna.
De numera i praktiken
använda cellkonstruktionerna kunna
indelas i två grupper, unipolar- och
bipolarcéller. Tidigare har använts
även en tredje typ, klockceller, vilka
till skillnad från de förut nämnda
saknade diafragmor. I dessa celler
voro elektroderna omgivna av upp
och nedvända plåtlådor, klockor, för
uppsamling av gaserna.. På grund
av den relativt höga cellspänningen
och otillfredsställande separeringen
av gaserna äro dessa celler numera
så gott som fullständigt ur bruk.
Unipolarcellerna (fig. 290)
arbeta efter samma princip som
kop-parraffineringscellerna enligt
multipelsystemet (se sid. 383) och ha
sålunda alla anoder anslutna till en
strömskena och alla katoder till en
annan. Cellerna kunna byggas för
mycket höga strömstyrkor, upp till
15 000 A i praktiken. Ett stort
antal celler måste kopplas i serie för
att komma upp till praktiskt
lämplig spänning för anslutning till
generatorn. Dessa celler kunna därför
knappast komma i fråga annat än
vid mycket stor vätgasförbrukning.
En av normannen Holmboe
konstruerad cell av denna typ visas i
fig. 290. Den användes bland
annat vid Denofas stora
fetthärd-ningsfabrik i Fredriksstad i Norge.
Bipolar cellerna (fig. 291) ha, såsom namnet anger, bipolära elektroder och arbeta sålunda
efter samma princip som cellerna enligt seriesystemet vid kopparraffineringen. Cellerna äro
vanligen av filterpresstyp, i det att 100—150 elektrodplattor med mellanliggande
diafragmor och isolerande packningar skruvas tillsammans mellan två starka ändplattor, genom
vilka strömmen till- och bortledes. De övriga elektrodplattorna tjänstgöra på ena sidan
som anoder och på den andra som katoder. De bipolära cellerna utföras vanligen för en
spänning av 250 V per aggregat och för en strömbelastning, som allt efter förhållandena
Fig. 290. Unipolar cell enligt Holmboe.
Fig. 291. Bipolär cell enligt Siemens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
