Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrolys i vattenlösning - Vätgas och syrgas - Alkali och klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROLYS I VATTENLÖSNING. ALKALI OCH KLOR.
395
varierar från några hundra till flera tusen A. De lämpa sig lika bra för små som stora
■anläggningar. På platser med ej för strängt klimat förekommer det, att cellerna
uppställas i det fria eller med ett enkelt skyddstak. Bipolarcellerna kräva i jämförelse med
uni-polarcellerna mindre platsutrymme, materialmängd och antal rör- och
kopparförbindningar. Rören kunna utan isolering anslutas på en punkt, där cellens Spänning i
förhållande till jorden är lika med noll. Sedan man även lyckats övervinna de ganska stora
praktiska svårigheterna att få tillfredsställande diafragmor och tätning, ha bipolarcellerna fått
en avgjord överlägsenhet i konkurrensen med unipolarcellerna. Bland modernare
konstruktioner må nämnas Pechkranz’, I. G. Farbenindustries, Siemens’ (fig. 291), Bamags och
Blectrolytic Gas Companys (Egasco) celler. De förstnämnda användas bland annat vid
Norsk Hy dros vätgasanläggning för 100 000 kW vid Rjukan, den största elektrolytiska
vätgasanläggningen i världen.
I Sverige har Fosfatbolaget en relativt stor vätgas-syrgasanläggning i Ljunga verk för
ammoniaksyntes samt A. B. Nordiska Syrgasverken i Örebro och Kockums Järnverk i
Kallinge mindre anläggningar för svetsningsändamål.
Omfattande arbeten ha utförts på konstruktion av celler för produktion av vätgas och
syrgas av högt tryck. Dessa högtrycksceller ha emellertid ännu ej kommit till praktisk
användning i större skala.
S. k. tungt vatten H22O, innehållande väte med atomvikten 2, kan utvinnas vid
vat-tenelektrolys som en biprodukt av stort vetenskapligt intresse. Vid elektrolysen sker
nämligen en anrikning till en viss gräns av det tunga vattnet i elektrolyten, varur det efter
neutralisation av alkalit med kolsyra och upprepade destillationer kan erhållas. Sådan
framställning förekommer bl. a. vid Rjukan i Norge.
Alkali och klor.
Alkali, varmed här förstås natrium- och kaliumhydroxid (kaustik soda resp, kaustikt
kali), och klor höra till de äldsta och alltjämt viktigaste elektrokemiska produkterna.
Alkali har som bekant en stor och mångsidig användning inom den kemiska industrien
för tillverkning av tvättmedel, konstfibrer och kemikalier. Klor användes i främsta
tu mm et som blekmedel inom cellulosa- och textilindustrien och därjämte för sterilisering
av vatten och för framställning av diverse klorprodukter.
Praktiskt taget all klor framställes numera genom elektrolys. Det samtidigt i
ekvivalent mängd erhållna alkalit räcker emellertid endast att täcka större delen av behovet
av kaliumhydroxid och något mer än hälften av behovet av natriumhydroxid. I de flesta
länder och i världen i sin helhet är nämligen förbrukningen av alkali avsevärt större än
av klor, varför betydande kvantiteter natriumhydroxid fortfarande framställas enligt
den gamla metoden genom kausticering av soda. I vårt land liksom i Norge och Finland
är emellertid förbrukningen av klor till följd av cellulosaindustriens stora klorbehov
betydligt större än förbrukningen av alkali i motsats till förhållandet i andra länder. I
de skandinaviska länderna begränsas därför den elektrolytiska klorproduktionen av
svårigheten att finna avsättning för alkalit, medan förhållandet i övriga länder är
motsatt.
För den elektrolytiska framställningen av alkali och klor har en mångfald olika
cellkonstruktioner utarbetats. Dessa kunna indelas i tre huvudgrupper:
kvicksilverceller, diafragmaceller och celler enligt skiktningsförfarandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
