Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrotermiska förfaranden - Karbid och kalkkväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROTERMISKA FÖRFARANDEN. KARBID OCH KALKKVÄVE.
411
tinuerliga driften och ökade ugnsstorleken medförde en betydande ökn ng av
material-och energiutbytet och minskning av arbetskostnaderna.
De moderna karbidugnarnas utveckling har gått mot allt större ugnsenheter, upp
till 27 000 kW. Därigenom har man vunnit bättre ekonomi och jämnare gång. Med
en större ugn har man också större möjligheter att utan olägenhet variera belastningen
för utjämning av spetsbelastningarna på kraftnätet. Ugnarna byggas vanligen för
trefasström med tre vertikala kolelektroder och en bottenelektrod, som tjänstgör som
mellanledare och som består av en instampad massa av elektrodkol och stenkolstjära
eller av formstycken av elektrodkol. Vanligen äro de tre vertikala elektroderna placerade
Fig. 298. Modern karbidugn för 15 000 kW trefasström. Söderbergselektroder i triangelställning,
mekanisk beskickning. Jalusi av järnkedjor till skydd mot värmestrålningen.
i linje, då man får tre smältrum, som ha var sitt tapphål. På senare tid föredrager man
att placera dem symmetriskt i spetsarna av en liksidig triangel, varigenom erhålles en
lik-formigare belastning på elektroderna och en minskad fasförskjutning (fig. 298). Ugnen göres
härvid cylindrisk med endast ett smältrum och tapphål. För att vid tappningen smälta
karbiden i tapphålet använder man ofta en hjälpelektrod, bestående av en järnstång i
ledande förbindelse med en av toppelektroderna, med vilken en ljusbåge bildas i
tapphålet. Ugnsspänningen har successivt ökats från 40—60 V vid de små ugnarna upp till
150 V vid de stora. Beskickningen sker med mekaniska anordningar, och även i övrigt
har driften i möjligaste mån mekaniserats. Gjutskänkarna frammatas kontinuerligt
under tapphålen, och karbidblocken transporteras efter avsvalning vidare med elevatorer
till krossverk, sikt- och förpackningsanordningar. Elektrodregleringen sker automatiskt.
Elektroderna tillverkas numera i allt större utsträckning vid själva ugnen och brännas
genom ugnsvärmen enligt en av den svenske ingenjören Söderberg uppfunnen metod.
Elektroderna äro härvid försedda med en tunn plåtmantel, som undan för undan
tillskarvas upptill och vari en uppvärmd, grötformig blandning av kol och stenkolstjära
ingjutes. Manteln är försedd med hål för att tillåta de vid bränningen bildade gaserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
