Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrotermiska förfaranden - Zink och magnesium - Kolsvavla och fosfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROTERMISKA FÖRFARANDEN. KOLSVAVLA OCH FOSFOR.
413
Zink och magnesium.
Zink har tidigare framställts i stor skala på elektrotermisk väg (se del IV, sid. 797)
i Sverige och en del andra vattenkraftrika länder. Sedan den elektrolytiska metoden
slagit igenom, har man emellertid måst överge den elektrotermiska såsom mindre
lönande.
Såsom förut nämnts (sid. 407) ha på senare tid försök upptagits med
elektrotermisk framställning av magnesium, men man har ännu icke kommit fram till en tekniskt
och ekonomiskt tillfredsställande lösning.
Båda förfarandena grunda sig på reduktion av oxiden med kol i slutna elektriska
ugnar, varvid metallen avgår i gasform och kondenseras i ett särskilt förlag. De härvid
använda s. k. destillationsugnarna äro av principiellt samma konstruktion som de nedan
beskrivna för framställning av kolsvavla och fosfor.
KOLSVAVLA OCH FOSFOR.
Kolsvavla framställes genom att leda svavelångor genom koks eller träkol vid en
temperatur av 800—1 000°. Framställningen sker sedan gammalt i utifrån upphettade
lerretorter men på senare tid i stor utsträckning i elektriska ugnar.
I fig. 299 visas en kolsvavlaugn för enfasström. Den är genom en yttre
järnmantel gastätt sluten. Vid driften upprätthålles ett svagt inre övertryck (10—30 mm
vattenpelare), så att icke luft kan intränga och bilda en explosiv gasblandning. Strömmen
tilledes genom en bottenelektrod av stampmassa i kontakt med manteln och en rörlig
toppelektrod genom en vattenkyld packbox i locket. Träkol tillföres upptill genom en
beskickningstratt, vars lock och bottenlucka icke få öppnas samtidigt. Svavlet smältes
med ett motståndselement och införes vid bottnen av ugnen. Den bildade kolsvavlan
kondenseras under vatten i ett förlag. Densamma är starkt förorenad av svavel och aska
och måste därför omdestilleras.
Av största betydelse är, att träkolen äro väl torkade och utglödgade för
undvikande av bildning av koloxidsulfid, COS, och vätesvavla, H2S. Per ton kolsvavla
förbrukas 1.0—1.1 ton svavel, 0.20—0.25 ton träkol och 1 200—2 800 kWh, allt efter
träkolens beskaffenhet och ugnens storlek. — Kolsvavlan hade förr en ganska inskränkt
användning som extraktionsmedel och för utrotande av skadeinsekter i vingårdar. På
senare tid har tillkommit en betydande förbrukning vid tillverkningen av konstsilke
enligt viskosmetoden.
Fosfor framställes numera så gott som uteslutande i elektriska destillationsugnar
av liknande typ som den ovan beskrivna ehuru vanligen konstruerade för trefasström.
Utgångsmaterialet utgöres av kalciumfosfat, som reduceras med kol i närvaro av kvarts
för bindning av kalken. Reaktionen sker vid 1 200—1 500° och kan återgivas med
formeln:
Ca3P2O8 + 3 SiO2 + 5 C = 3 CaSiO3 + 5 CO + 2 P.
Beskickningen inmatas upptill medelst en skruvanordning från en beskickningstratt.
Silikatet avtappas i smält form som slagg, och fosforn kondenseras under vatten i ett
förlag, varefter den omsmältes, filtreras och gjutes i stänger. Energiförbrukningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
