Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
FÄRG OCH FERNISSA.
Sättet att anbringa dessa till tusental uppgående olika färgstoffer på de föremål,
till vilkas bevarande och förskönande de hava tillkommit, är mycket varierande. Man
kan därvid först göra en uppdelning i två väsentligt artskilda tillvägagångssätt, nämligen
måleri och f ä r g e r i. Med måleri eller målning förstås som bekant en ytbehandling,
anbringandet av ett skyddande, färgat överdrag på föremålet. Består detta i sig självt
av ett ädelt, för ögat tilltalande material, göres överdraget lämpligen av genomskinlig,
ofärgad materia och anbringas i form av en fernissa eller ett ofärgat, »opigmenterat»,
lack. Sådana lacker och fernissor anbringas dessutom ofta på ytan av redan målade
föremål för att förläna dem särskild glans eller ökad motståndskraft. Så gott som
samtliga material och föremål, som vi använda, få sin karaktär av »färdigt arbete» först efter
någon dylik ytbehandling, men metoderna växla, liksom målningsteknikens material,
särskilt beträffande bindemedlen, av ekonomiska skäl eller lämplighetsskäl från fall
till fall. För lekmannen torde oljemålning vara mest bekant, vid vilken färgämnet efter
uppslamning i olja — vanligen kokt linolja — utstrykes medelst pensel över ytan, där
oljan genom luftens oxiderande inverkan inom kort intorkar till en seg hinna med det
tillsatta färgämnets nyans. Samtidigt som detta är konstnärsmåleriets utan tvivel
viktigaste metod, utgör det också det vanligaste sättet för ytbehandling av trä- och
järnföremål av allehanda slag, särskilt vid inomhusarbete, vid målning av dörrar och panel,
fönsterkarmar, enklare möbler etc. Ett varaktigare, mera briljant resultat erhåller
hantverksmåleriet genom användandet av de emaljfärger, lackfärger såsom Ripolin,
Rivalin, Chinalack, vilka sedan c:a 30 år tillbaka föras i marknaden av ett flertal
färgfabriker. Dessa emalj färger innehålla en oljeblandad, oljeriven färg i blandning med
kopal-eller andra fernissor, vilka vid intorkning ge en hård yta av hög och varaktig glans, och
deras användning har uppstått ur bruket att efter oljemålning förse det målade
föremålet med ett extra överdrag av fernissa. En billigare och inom hantverksmåleriet
särskilt vid utomhusarbete använd metod består i färgämnets tillförande i uppslamning
med vatten, vilket då givetvis får vara försatt med något lämpligt bindemedel. Som
sådant användas ofta kalkputs vid kalkmålning, murbruk, rågmjölsklister, ofta använt
i vårt land vid målning av ohyvlat trä med »Falu rödfärg», lim och många andra, vilka
ensamma eller i blandning förekomma i talrika »patentfärger». Inom konstnärsmåleriet
har vatten- eller slamfärgsmålningen sin motsvarighet i akvarell och tempera. Även inom
många andra tekniskt betydelsefulla områden möter oss användandet av
ytfärgnings-metoder, såsom pappers- och tapettryck, porslinsmålning, samt inom textilindustrien
kattuntryck, sidentryck och brokadmålning, de sistnämnda mera ett konsthantverk.
Som motsats mot målning har uppställts färgämnets tillförande genom färgning.
Denna process, som i största omfattning kommer till användning särskilt inom
textilindustrierna, vid färgandet av tyger, garn, silke o. s. v. av alla slag, kan även utföras
på många olika sätt. Man använder till dessa ändamål så gott som uteslutande organiska
färgämnen, kolföreningar, vilka förr hämtades från växtriket men numera så gott som
undantagslöst äro produkter ur stenkolstj ära, tjärfärgämnen. Enklast är den metodik,
enligt vilken fibrer av animaliskt ursprung, ylle och siden, samt vävnader därav kunna
färgas. Färgstoffet löses härvid i vatten eller i svaga syror eller alkalier, varefter man
nedför textilämnet direkt i detta bad medelst lämpliga maskinella anordningar. Om
färgämnet till sin kemiska sammansättning uppfyller vissa givna betingelser, varom mera
nedan, övergår detsamma av sig självt från badet till fibrerna, från vilka det efteråt
ej kan borttvättas. I många fall, särskilt vid färgning av växtrikets textilprodukter,
såsom linne- och bomullsväv, är emellertid denna enkla direktfärgning oanvändbar, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
