Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGSTOFFERNA.
433
Kalkgrönt av olika slag och benämningar utgöres numera, som flerstädes ovan
antytts, av anilinfärger, utfärgade på kaolin, grönjord eller andra substrat. Det är att
märka, att hantverkets viktigaste oljefärgstoff, kromgrönt och zinkgrönt, förändras vid
användande i kalk. Till mera värdefulla kalk- eller freskomålningar, där kostnaden för
färgstoffet är av mindre betydelse, användas även kromoxid och smaragdgrönt.
Gröna koppar färger. Dessa tillhöra, såsom redan i det föregående nämnts, nästan
fullständigt ett förflutet tidevarv men ha under århundraden hört till de förnämsta
färgämnena av grön nyans och utgöra de äldsta på konstgjord väg framställda gröna
färgstoffen. Till de vanligaste hörde den äldsta, spanskgrönan (Grünspan, Vert de
Gris, Verdigris), vilken utgöres av ett basiskt kopparacetat. De gamla romarna använde
denna färg, vilken även påträffats i Pompejis väggmålningar, och dess framställande
ur koppar och vindrav beskrives redan av Theophrastus och Plinius, en metod, som
under långa tider praktiserades av de franska vinodlarna, vilka uppgivas ha bedrivit
denna hemindustri såsom en lönande bisyssla. Den användes ännu i engelsk
skepps-bottenfärg samt i de tropiska länderna till impregnering av trä mot förstörelse genom
myror och till andra liknande ändamål. Kejsargrönt (Schweinfurtergrönt, Emerald
Green), bestående av ett dubbelsalt av kopparacetat och koppararsenit, kan framställas
ur spanskgröna och arseniksyrlighet. Detta färgstoff utmärker sig för en särskilt briljant
färgton, något varierande med växlande halt av acetat och arsenit, som förut trots dess
oerhörda giftighet gjorde färgämnet till ett av de mest använda, varom även dess förekomst
under ej mindre än 25 till 30 olika namn på sitt sätt bär vittne. Scheeles grönt är
av liknande sammansättning och framställdes första gången år 1778 av vår store
landsman ur kopparsulfatlösning genom dess försättande med en lösning av arseniksyrlighet i
soda. Malakitgrönt är ett basiskt kopparkarbonat, till sin sammansättning något
avvikande från bergblått och ofta, för att höja nyansen, berett under tillsats av en liten
mängd arsenik. Malakit förekommer även som mineral, och dess bildande försiggår
alltjämt, där luftens kolsyra under lämpliga betingelser får inverka på metallisk koppar,
t. ex. ärg och »äkta patina» på kyrktorn, koppartak och gamla mynt och medaljer utgöres
av malakit av något växlande sammansättning.
Röda färgämnen. Blymönja (mönja, Mennige, Minium, Mine rouge, Red Lead,
Orange Lead) utgör ur kemisk synpunkt en egendomlig oxidationsprodukt av blyoxid,
innehållande både tvåvärt och fyrvärt bly. Preparatet har varit känt sedan äldsta tider
och användes redan under de tidigare egyptiska dynastierna. Sammansättningen
motsvarar oftast formeln Pb3O4 eller 2 PbO • PbO2, utgörande en blandning av 2 delar blyoxid,
PbO, med en del blysuperoxid, PbO2. Denna sammansättning motsvaras av en blymönja
innehållande 35 % blysuperoxid, dock förekomma talrika mönjefabrikat med högst
varierande superoxidhalt, eller från 19 och ända till 43 %. De vanligaste gränserna, inom
vilka superoxidhalten varierar, äro dock 25 till 33 %; som minimum för förstklassig
mönja betraktas på den svenska marknaden 28 % PbO2, i enlighet med fordringarna
vid leveranser till staten.
Framställningen är i princip ytterst enkel och går endast ut på att genom
uppvärmning av vanlig blyoxid under lufttillförsel överföra denna i den syrerikare produkten
mönja. Mönjebränningen förlöper gynnsammast vid en temperatur av omkr. 480°, och
den maskinella anordning, som därvid användes, har endast till uppgift att sörja för
att så jämn temperatur och lufttillförsel som möjligt är rådande i den under bearbetning
varande blyoxidmassan. Framställes denna direkt ur bly genom oxidation med luft,
28—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
