- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
436

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

FÄRG OCH FERNISSA.

men vid en noggrannare jämförelse skall man finna, att det kan vara en överraskande
stor skillnad mellan »kolsvart» av olika härkomst och finhet. Inom svenskt yrkesmåleri
är kimröken den mest kända varianten av svart kolfärg. Den ordinära kvaliteten
utgöres av finpulveriserat träkol, som under mikroskopet ser ut att bestå av idel svarta
små vedträn, medan den finare varan, »lätt kimrök», egentligen är den enda, som gör
skäl för sitt namn, vilket är en dålig översättning av tyskans Kienruss, d. v. s.
terpentinsot. Färgstoffet framställes nämligen genom förbränning i flamugnar under
sparsamt lufttillträde, varvid rikliga mängder kol i finfördelad form avskilja sig, i
första hand av terpentinolja, men numera i stor utsträckning också av andra organiska
föreningar med hög kolhalt, av tjära och diverse tjäroljor, av naftalin och antracen
samt andra biprodukter av tjärdestillation och anilinindustri, som för tillfället ställa
sig ekonomiskt fördelaktiga i och för kimröksfabrikation. De förbränningsapparater,
som användas vid dessa tillverkningar, äro rätt olika inrättade med hänsyn till de
varierande utgångsmaterialens olika brännbarhet och luftbehov för största möjliga
sotbildning. Nyansen är hos kimrök tydligt gråaktig, särskilt vid jämförelse med de
finare sorterna av ren kolfärg, såsom lampsvart och gassvart, Carbon black, vilka ha
en djupt sammetssvart färg. Konsistensen är hos kimrök oftast något fet, varför den
på ett papper efterlämnar en tydlig fettfläck, härrörande från oförkolnade oljerester.
Gassvart framställes av naturgas, och lampsvart erhålles mestadels ur bergoljor, som
underkastas ofullständig förbränning i med vekar försedda, särskilt för ändamålet
konstruerade lampor.

Ovannämnda sorter bestå samtliga av uteslutande kol med eventuell halt av
oförbrända organiska ämnen som förorening och efterlämna därigenom vid förbränning ingen
aska. En annan typ av svarta, kolhaltiga färgstoffer äro de, som bildats genom
förkol-ning av organiska produkter från växt- och djurvärlden, såsom bensvart (bensvärta,
cementsvart), parisersvart, kärnsvart, korksvart, elfenbenssvart. Dessa giva vid
förbränning en färglös, fosforsyrehaltig aska och bestå sålunda ej av lika rent kol som de
förut nämnda sorterna men äro icke desto mindre utmärkt användbara färgstoffer,
lämpade till de mest skilda ändamål. Således finner bensvart stor användning som svart
rostskyddsfärg på plåttak, stuprännor o. dyl., medan äkta elfenbenssvart, Ivory black,
av en blåaktigt svart nyans, användes som konstnärsfärg.

Järns vart, innehållande järnoxidul, är huvudsakligen använd som rostskyddsfärg
men är mycket litet känd på svenska marknaden. Skiffersvart, mineralsvart, svartkrita,
är en kolhaltig lerskiffer, som vid fyndorterna i Spanien och på flera ställen i
Mellaneuropa genom slamning och målning förarbetas på svarta färgstoffer.

Bland andra hithörande färgämnen märkas givetvis även senare års produkter från
anilinindustrien, substratfärger, beredda genom utfärgning av anilinsvart, nigrosin och
liknande ämnen på billiga oorganiska substrat.

Användningen av tjära, både stenkols- och trätjära, samt asfalt, den senare i
synnerhet inom fabrikationen av svarta lackfärger, asfaltlacker, skulle i detta sammanhang
förtjäna sitt särskilda kapitel. Dessa produkter lämpa sig, som var och en vet, utmärkt
till träkonserveringsmedel och detta på den grund att de innehålla talrika substanser, som
motverka röta och träets därigenom förorsakade upplösning, substanser av fenolkaraktär,
som vid intorkning ge upphov till hartsartade beståndsdelar. En utmärkt färg för
utom-husmålning av träbyggnader erhålles sålunda genom blandning av trätjära och linolja,
varvid till färgens förskönande och ökade täckförmåga kunna fogas lämpliga färgstoffer;
guldockra eller en blandning av guldockra och kimrök äro mycket lämpliga, särskilt vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free