- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
437

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÄRGSTOFFERNA.

437

användning i villasamhällen, där det bör vara vars och ens plikt att använda så litet
påträngande färgtoner som möjligt.

Organiska färgämnen, textilfärger. Medan pigmentfärgerna, för vilka i det
föregående redogjorts, ännu i det stora flertalet fall utgöras av föreningar hörande till den
oorganiska kemien, ha de färgämnen, som bestå av organiska föreningar, ej mindre
betydande användbarhet inom andra områden. Med den hastigt uppblomstrande
fabrikationen av syntetiska anilinfärger ur produkter av stenkolstjäran kunde resultatet
möjligen ha blivit ett annat och gått därhän, att anilinindustrien erövrat än större
delar av den oorganiska färgstoffproduktionens avsättningsområden. Om än framtiden
kan komma att medföra åtskilligt ökad utveckling för anilinindustrien inom
fabrikationen av pigmentfärger, torde dock de nuvarande förhållandena kunna betecknas som i
viss mån stabiliserade och ägnade att utgöra en bild av färgämnesproduktionen för
åtskilliga år framåt.

De organiska färgämnenas förnämsta användbarhet sammanfaller med färgningen av
textilindustriernas produkter, men färgämnena utnyttjas även till talrika andra ändamål,
särskilt där det ej, såsom vid måleriet, är fråga om en ytfärgning utan där färgämnet bör
vara tillgängligt i upplöst, ej blott uppslammad form — såsom vid framställning av olika
sorters färgat bläck, vid färgning av klara fernissor, vid tillverkning av tvål och såpa
och konditorivaror samt i hundratals andra fall. Vid en jämförelse med framställningen
av de oorganiska pigmentfärgerna är fabrikationen av anilinfärger en synnerligen ung
industrigren, som man med viss rätt brukar datera från den av engelsmannen Perkin
år 1856 först genomförda framställningen avmauvein genom oxidation av anilinolja.
Man frågar sig obetingat, varifrån textilindustrierna före denna snabbt uppblomstrande
produktion av organiska färgämnen av otaliga nyanser tillfredsställde sitt behov av
färgstoffer. Svaret blir, att dessa industrigrenars färgämnen då som nu mestadels voro av
organiskt ursprung, undantag äro fortfarande användandet av en del oorganiska
pigmenter vid tygtrycket samt utfällning av olösliga pigment direkt på textilfibrerna.
Den väsentliga skillnaden var blott den, att de organiska färgämnena förr i nästan
full utsträckning hämtades från växtriket, både från vilda växter, såsom färglavarna
från l^evanten och de grekiska öarna, och från betydande odlingar av krapp, färgtistel,
vejde och de övriga indigoproducerande växterna, medan en del organiska färger även
hämtades ur djurvärlden, såsom kochenill (karmin) och i äldre tider purpurn. De
mest belysande exemplen härpå erbjuda onekligen de högt skattade färgämnena indigo
och alizarin ur krapp, förr uteslutande rena naturprodukter, numera av
anilinfabri-kationen till en bråkdel av tidigare kostnad framställda industrialster. På sina håll
bedrives väl fortfarande en hantverksmässig färgberedning ur växtvärldens skatter,
men för textilindustriernas vidkommande hör detta verksamhetsområde till det
förflutna och synes dömt att inom en snar framtid falla i glömska inför den övermakt,
som anilinindustriens produktionsförmåga och ekonomiska konkurrenskraft innebär.
Anilinfabrikationens variationsmöjligheter med avseende på produkternas nyans och
användbarhet synas därtill vara hart när outtömliga.

Anilinfabrikationens viktigaste råmaterial är stenkolstjäran, vilken erhålles som
biprodukt vid koksberedning ur stenkol genom dess upphettning i särskilda koksugnar.
I vårt land förekommer dylik koksframställning i Oxelösunds koksverk och vid städernas
gasverk, men huvudprodukten utgöres i senare fallet av den vid processen erhållna
lys-gasen. I andra länder, framför allt i Tyskland, förekommer däremot en särskilt stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free