Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGSTOFFERNA.
441
Framställningen av fuchsin sker i enlighet med följande kemiska formel:
NH2
ACH3
H
nh2 ch3 h
nh2ci
(>
NH2+3O+ HC1 = NH2 C- )nH2 + 3H2O
p-toluidin, o-toluidin, anilin.
fuchsin (den övre bensolkärnan,
innehållande s. k. parallella
dubbelbindningar 1. »kinoid
bindning»).
Reaktionen är en följd av ett oxidationsmedels närvaro (obs. de 3 syreatomerna,
vilka erfordras för att reaktionen skall inträda). Som oxidationsmedel använde Verguin
tennklorid, vilken har förmåga att frigöra syre, men senare uppfinningar inom
anilinfabri-kationens område ha här använt flera olika kemikalier till detta ändamål. Sålunda har
Medlock och Nicholsons metod, varvid oxiderades med arseniksyra, ett visst intresse
därigenom, att den medförde anilinfärgens förorenande med arseniksyrlighet, vilken
omständighet har medfört allmänhetens länge inrotade övertygelse om anilinfärgämnenas
giftighet lång tid efter det att arseniksyran upphört att användas till detta ändamål.
En senare metod av Coupier (1889) arbetar med den mindre farliga nitrobensolen som
oxidationsmedel.
Vid fuchsinframställning erhålles, oberoende av vilken metod som följes, alltid
samtidigt ett antal andra färgstoffer, delvis besläktade med det ovan omtalade
mauveinet. Detta medför, att de sista kristallisationerna ur fuchsinframställningens
moderlutar ha något avvikande nyans, vilket i sin tur givit upphov till olika
»fuchsin-sorter», vilka förekommit och ännu förekomma i marknaden under minst ett femtiotal
olika benämningar.
Fuchsin användes som ett utomordentligt kraftigt rött färgämne för ylle, siden och
läder, vilka färgas direkt utan någon förbehandling, men är även användbart som
bomulls-färg, varvid de vegetabiliska fibrerna dock först måste betas (vanligen med tannin och
antimonsalter).
Två år efter Verguins första epokgörande framställning av fuchsinet gjordes av tysken
Peter Griess en ny upptäckt, framställandet av de ytterst reaktionsbenägna
diazo-föreningarna, vilka skulle visa sig få lika stort vetenskapligt intresse som exempellöst
mångsidig användning inom anilinfabrikationen. Om anilin behandlas med
salpetersyr-lighet eller natriumnitrit och saltsyra, erhålles vid lämpliga yttre betingelser (framför allt
erfordras tillräckligt låg temperatur) en ny kropp, bensoldiazoniumklorid eller
diazo-bensol, så benämnd efter sina båda kväveatomer:
C6H5 • NH2 + HNO2 + HC1 = C6H5 • N • Cl + 2 H,O.
lil
N
Diazobensol, »diazoterad anilin», och andra diazoföreningar — sådana kunna framställas
ur ett stort antal olika bensolderivat, innehållande NH2-grupper bundna vid bensolkärnan
— äro i torr form, såsom salter, ytterst explosiva, brisanta ämnen och därigenom omöjliga
att framställa annat än i mycket små kvantiteter men i lösning alldeles ofarliga, om än
mycket benägna att deltaga i kemiska reaktioner med snart sagt vilka andra ämnen
som helst. För anilinindustrien är framför allt deras reaktioner vid tillsats av anilinderivat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
