Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
FÄRG OCH FERNISSA.
och. fenoler av största vikt, då dessa omsättningar lett till framställandet av
hundratals användbara färger för textilvaror och till andra ändamål. Som exempel kunna
anföras:
Anilingult, den enklast möjliga representanten för azofärgerna, använd till färgning
av spritfernissor, ost samt till framställning av andra, mera komplicerat sammansatta
färgämnen
C6H5 • NNC1 + C6H5NH2 = C6H5 • N=N • C6H4NH2 • HC1.
anilin, diazoterat anilin anilingult
Chrysoidin, textilfärg
C6H5 • NNC1 + C6H4(NH2)2 = C6H5 • N=N • C6H3(NH2)2 • HCL
anilin, diazoterat m-fenylendiamin chrysoidin
Pararött, i stor utsträckning använt för framställande av substratfärger för
olje-måleriet genom dess utfärgning på bariumsulfat
N02 • C6H4 • NNC1 + C10H7 • OH = N02 • C6H4 • N=N • C10H7 • OH + HCL
p-nitroanilin, diazoterat beta-naftol pararött
Färgämnesindustrien har emellertid ingalunda stannat vid dessa och andra
jämförelsevis enkelt sammansatta föreningar, utan azofärgämnena ha påbyggts, så att ett stort
antal innehåller den karakteristiska atomgruppen —N = N— på flera ställen i
färgämnes-molekylen. Sålunda utmärkas kongo- och bensopurpuringruppens färgämnen av två
dylika azo-komplex; hit höra som ovan nämndes flera, som kunna direkt utfärgas på
bomull. Åtminstone ett av dessa färgämnen har först framställts av Griess (sulfoazurin,
1883), men de flesta mera komplicerat sammansatta azofärgerna, innehållande upp till
fyra kromofora grupper, äro av senare datum och härstamma från anilinfabrikernas
på egna laboratorier företagna, systematiska genomarbetande av alla möjligheter att
framställa färgämnen ur »diazoterade» (nitritbehandlade) anilinderivat.
Även om anilinindustrien genom fuchsinet och dess släktingar samt genom
framställandet av de talrika azofärgämnena erhållit utomordentligt värdefulla produkter,
torde dock den kemiska framställningen av två särskilt högt skattade växtfärger,
alizarinet och indigon, få räknas till denna industrigrens största triumfer.
Alizarinet framställdes till år 1869 uteslutande ur krapprot. Krapp, Rubia tinctorum,
är en flerårig växt med kransställda blad, som växer vild på Medelhavskusterna.
Isolerandet av det värdefulla röda färgämnet ur dess rot har de allra äldsta anor — man
är i besittning av beskrivningar av färgens användning från de gamla grekernas och
romarnas tidevarv, dess jämförande med purpurn o. s. v. Odling av krappväxten blev
tydligen även tidigt en viktig näringsgren, som under korstågen överfördes till
Västerlandet. Under medeltiden nedlades emellertid dessa odlingar, men mot slutet av
1700-talet anlades sådana ånyo i trakten av Avignon i Frankrike, som därefter blev den
europeiska krappodlingens centrum. Graebe och Liebermann hade 1865 vid sina försök med
alizarinet, genom dess destillation med zinkstoft, erhållit ett känt kolväte, antracen, som
förekommer i de högre kokande delarna av stenkolstjäran. Från denna upptäckt och till
framställningen av alizarinet ur antrakinon, en känd oxidationsprodukt av antracen,
var steget icke långt. Caro och Perkins utförde därefter denna syntes med så billiga
material som svavelsyra och natriumhydroxid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
