Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Fasta bränslen - Ved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
OM BRÄNSLEN.
Sedan klyvas stubbarna med yxa och kil, varpå de staplas för torkning och mätning.
Vid noggrann stapling och 40—50 % vattenhalt blir m3-vikten i löst mått 260—300 kg
och vid c:a 25 % vatten 200—220 kg. Tallstubbar äro 5—10 % tyngre än granstubbar
på grund av de förras högre hartshalt. Enär det är svårt att stapla stubbved/ blir
m3-vikten mycket varierande, varför stubbved ofta säljes efter vikt, särskilt i samband
med järnvägstransport, varvid vägning lätt kan ske i vagnarna.
I tallvedsstubbar är kärnveden särskilt hartsrik, och hartshalten kan uppgå till
15—-30 %, medan ytveden är fattig på harts. Med tiden, 8—15 år, ruttnar ytveden och faller
a b
Fig. 308. Sprängning av stubbar.
av, och kvar återstå s. k. törstubbar. Dessa hava relativt högt värmevärde, men
användas mest till tjärbränning i tjärdalar och till kolning för terpentinutvinning. Som
brännved användas mestadels nya stubbar.
Pinnved, som erhålles genom kvistning och uppsägning av grenar, mindre toppar
och smäckert gallringsvirke, är ett i virkesfattiga trakter icke föraktligt bränsletillskott,
fast den icke är av samma betydelse som stubb veden. Finnveden förekommer dels i
vanliga kastvedslängder och dels som 1-—3 dm långa bitar. Dessa samlas och mätas i
pinnhus eller skrindor, varvid dock fastmasseprocenten blir låg och varierande. I
famn-mått uppgår den för pinnved med 25 % vatten till c:a 30 % och m3-vikten till 175—
200 kg. I mellersta Sverige tillämpas hopbuntning av pinnved i buntningsapparat,
varvid fastmasseprocenten stiger till c:a 50 %, vilket gör att transporten förbilligas.
Ris. Endast undantagsvis och under onormala förhållanden eller på mycket
virkesfattiga trakter tillvaratages även riset. Mängden ris är avsevärd och uppgår vid barrved
till c:a 210 kg pr m3 stamved, medan motsvarande utbyte av pinnved endast är 65 kg.
Genom buntning eller hackning kan risbränslet fås i mera hanterlig form. Vid 25 %
vattenhalt blir m3-vikten hos buntat ris 150—170 kg och hos ristugg 160—200 kg.
Träavfall från sågverk och fabriker uppkommer i ganska ansenliga kvantiteter.
Vid sågverken erhålles sålunda, räknat på mängden sågat timmer, sågspån c:a 10 %,
bakar och ribb c:a 20 % och annat avfall c:a 5 %. Sågspån blandas ofta medträtugg, vilket
i sin ordning erhålles av bakar och ribb. En del av dessa senare användes i oförändrat
tillstånd dels som bränsle och dels till kolning.
Hyvélspån från snickerifabriker och barkavfall från sågverk och trämassefabriker
äro beaktansvärda industribränslen. Barken utgör sålunda 10—20 % av
rundvirkes-massan.
Följande tabell I innehåller medelvärden på vattenhalt, m3-vikt, effektivt
värmevärde och relativtal i förhållande till stenkols värmevärde för värmevärdena
per volymenhet hos vanligare träbränslen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
