Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Fasta bränslen - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
OM BRÄNSLEN.
alstras en rik vegetation av vitmossor, som tränga undan andra växter och bilda
betydande avlagringar. Samtidigt växa tuvdun, ljung, kråkris, tranbär, en del andra
dvärgrisväxter och martall. Av detta material uppstå mossar, som hava ett tunt bottenlager
av risig starrtorv eller vitmosstorv, ofta med stubbar av löv- och barrträd, samt däröver
lager av samma torvsorter.
De viktigaste slagen avtorv äro således: vasstorv, starrtorv, vitmosstorv och skogstorv.
För att en mosse under nuvarande förhållande skall vara lönande att bearbeta, bör
den överst bestå av högst 1 m djupt skikt av oförmultnad vitmosstorv och därunder
tillräckligt djupt lager av mognad vitmosstorv, vilande på skikt av lövträdstorv,
starrtorv eller askfattig vasstorv samt helst sakna stubbar och stammar av furu. Tillgången
på fullgoda mossar är tyvärr ganska begränsad i vårt land. Man påträffar sådana mossar
i västra delen av Västergötland och Småland, norra delen av Skåne samt östra delarna av
Halland och Bohuslän, och inom detta område pågår även bearbetning av mossar vid ett
flertal tor vfabriker. I andra delar av landet äro goda torvmossar mera sällsynta. På
åtskilliga håll finnas ganska stora torvmarker, men i de flesta fall äro de mindre lämpliga
för tillverkning av bränntorv. Torvindustrien, som tidigare omfattades med ett visst
intresse, är f. n. utan större betydelse för vår bränsleförsörjning. Mestadels bearbetas
mera välbelägna torvmossar av god beskaffenhet för att tillfredsställa lokala bränslebehov.
Det är emellertid möjligt, att nyare, i det följande beskrivna bearbetningsmetoder kunna
leda till en ny utveckling av torvindustrien i Sverige.
Råtorvens eller torvdyns egenskaper äro ganska växlande och beroende av torvens
ursprung, humifieringsgrad och mängden ingående mineralämnen. Vid växtämnenas
övergång till torv alstras mörkare, kolrika s. k. humusämnen, vanligen av sur karaktär,
vilka, då omvandlingsprocessen nått tillräckligt långt, bilda en likformig, strukturlös,
smörj ig massa, torvdy. Denna är av kolloidal natur och upptager stora mängder vatten,
vilket kvarhålles mycket starkt, så att det varken genom pressning eller annan mekanisk
påverkan kan avlägsnas, förrän ingående ämnens kolloidala struktur ändrats. Detta kan
ske genom skarp torkning, frysning eller upphettning. Vattenhalten i torvdy är därför
mycket hög; den kan uppgå till 85—90, ibland 93—95 %. Vid avdikning av mossar
sjunker torvdyns vattenhalt något.
En rå torvdys lämplighet för bränntorvberedning är beroende av flera faktorer.
Av dessa är humifieringsgraden viktigast, och övriga faktorer äro beroende av denna.
Vid ökning av humifieringsgraden blir torvmassan mera plastisk och formbar, och den
framställda torven blir fast, seg och får större hållfasthet. Vid torkning krymper eller spricker
den icke så mycket och ger en tung torv, beroende på hög volymvikt hos torvdy och
färdig torv. Viktigast är att med stigande humifieringsgrad ökas den färdiga torvens
värmevärde. Till färgen är fullmogen torv djupsvart eller mörkbrun.
Bränntorvberedning kan ske enligt någon av följande tre grupper av f. n. använda
arbetsmetoder, vilka äro beroende av olika hjälpmedel och arbetssätt nämligen:
beredning av skär- eller sticktorv, älttorvberedning och maskintorvtillverkning.
Innan bränntorvtillverkning kan igångsättas på en mosse, måste denna
omsorgsfullt undersökas med hänsyn till råtorvens beskaffenhet på olika djup och på olika
delar av densamma och avvägning göras för att utröna möjligheten till dikning både av
mosse och erforderligt torkfält. Med ledning av härvid erhållna resultat och med
beaktande av andra omständigheter uppgöres en arbetsplan och bestämmes vilken
arbetsmetod, som skall tillämpas vid avverkningen. Ofta kan det vara lämpligt att använda
olika arbetssätt för de övre och undre torvskikten i mossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
