Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Fasta bränslen - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
OM BRÄNSLEN.
olika år. Alla försök att på kemisk väg (våtkolning) påskynda vattnets avlägsnande
hava visat sig icke ekonomiskt genomförbara. För att underlätta lufttorkningen på
torkfältet vändas och resas torvstyckena, sedan de torkat så mycket, att de blivit tillräckligt
fasta. Härvid ställas styckena i lutande ställning mot varandra, och härigenom får
luften lättare tillträde och regnvattnet rinner av. Sluttorkningen sker genom uppläggning
av torvstyckena skiftesvis i runda högar eller i särskilda torkhus eller hässjor. Efter
torkningen förvaras torven i lada.
Den färdiga torvens egenskaper äro mycket varierande och påverkas av flera, delvis
tillfälliga faktorer, exempelvis väderleken under torktiden. För torvens användning som
bränsle äro följande egenskaper av betydelse: vikten pr volymenhet (m3), hållfasthet och
styckestorlek, vatten- och askhalt samt värme värde.
Vikten pr volymenhet är beroende av torvens specifika vikt, dess porositet och
vattenhalt. Själva torvmassans specifika vikt är ganska lika hos olika torvsorter och
ligger nära 1.5. Däremot varierar porositeten mera. Föga humifierad torvsubstans och
sticktorv är mest porös. Mogen torv och ält- eller maskintorv är mera kompakt.
Volymvikten är relativt låg, och en av olägenheterna med torv ur transport- och lagringssynpunkt
är just, att den är så skrymmande. Vid 25 % vattenhalt kan man antaga följande
genomsnittsvärden på m3-vikten:
Skärtorv.................................... 250 kg/m3
Älttorv.................................... 330 »
Maskintorv................................. 370 >
Man brukar fordra att m3-vikten vid 25 å 30 % vattenhalt ej skall understiga 300.
Hållfastheten är av betydelse för torvens transport och hanterande. Torven bör
icke stybba och smulas sönder i för hög grad. Större stybbhalt än 5 å 8 % är icke
önskvärd.
Vattenhalten kan, beroende på torkningsförhållandena, variera inom så vida gränser
som 15—40 %. Efter torra somrar brukar emellertid vattenhalten hålla sig nära 25 %
och efter mera regniga omkring 30 %.
Askhalten är naturligtvis beroende på i massan ingående mängd mineralämnen och
kan variera mellan 1—-15 %. För att en torv skall anses god, bör ett gränsvärde av 8 %
icke överskridas.
Värmevärdet, räknat på vatten- och askfri torv, är beroende av växtmaterialet,
varav torven bildats, och dess mognadsgrad. Följande sammanställning innehåller
variationen av kalorimetriska värmevärdet hos rentorvsubstans och medeltal:
Vitmosstorv.................. 4 600—5 700 kcal., i genomsnitt 5 200 kcal.
Vasstorv.................................. 5 200—5 700 » > > 5 500 >
Starrtorv................................. 5 500—6 000 » > > 5 550 >
Effektiva värmevärdet vid lufttorr torv (med c:a 25 % vatten) varierar som regel
inom gränserna 2 500—4 000 kcal och är i genomsnitt 3 500 kcal.
Tillverkning av »frästorv» och torvbrikelter enligt Pecometoden. I Danmark och
Storbritannien hava arbetsförfaranden utarbetats, vilka avse att genom i möjligaste mån
genomförd maskindrift enligt nya riktlinjer samt arbete i stor skala tillverka torvbränslen
till ett pris, som möjliggör konkurrens med andra bränslen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
