Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Fasta bränslen - Koks och förkoksning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
OM BRÄNSLEN.
luften och även gasen i regeneratorer med en del av rökgasernas värme. Varje ugnsrum
är långt och smalt (dimensionerna äro: längd 10—12 m, bredd 0.35—0.50 m och höjd
1.5—3.5 m) och rymmer upp till 15 ton stenkol. ––~
Till förkoksning lämpa sig speciellt bituminösa, feta, bakande stenkol, de egentliga
koks- och gaskolen. Numera användes till förkoksning även ett flertal andra, även ganska
magra stenkolssorter, men alltid blandade med tillräcklig mängd feta kokskol. Härvid
finfördelas och blandas de olika kolsorterna intimt. I de smala ugnarna upphettas denna
Fig. 333. Kammarugn för koksframställning.
kolblandning till 500—600° C och sedan hastigt vidare till en sluttemperatur av 1 000—
1 200’ C. Koksbildningen börjar vid ugnsväggarna, varest kolmassan mjuknar, bakar
ihop och fylles med beck och tjära, som alstras vid torrdestillationen. Det uppstår liksom
en plastisk zon, vilken vandrar in i kolmassan, allteftersom dess temperatur stiger.
Utanför denna zon alstras gaser och ångor, vilka genom sprickor och kanaler i massan
tränga fram till gasuttagen och avgå. Samtidigt sker vid de heta ugnsväggarna och på
koksens ytterskikt en sönderdelning av tjärångorna med grafitavskiljning. Denna grafit
ger koksen dess säregna, silverglänsande ytutseende. Efter 16—24 timmar är kolmassan
genomkoksad, och då öppnas portar vid ändarna av ugnsrummen, och med en
uttryck-ningsmaskin pressas den glödande koksen med en stor »uttryckare» som ett glödande
prisma ut ur ugnen och släckes omedelbart genom påsprutning med vatten på
plattformen framför ugnsbatteriet. Den släckta koksen forslas med mekaniska
transportanordningar till kross- och sorteringsverk, vari den uppdelas genom harpning i olika
styckestorlekar.
I den svenska kokshandeln förekomma vanligen följande sorteringar: okrossad över
80 mm, grovkrossad 45—80 mm, krossad 25—45 mm, småkrossad 15—25 mm, finkrossad
6—15 mm och stybb under 6 mm.
Den erhållna koksen har tydlig cellstruktur och visar mer eller mindre
sprickbildning. Detta gör att dess porositet uppgår till 25—50 vol.-%. Finriven koks har en specifik
vikt av 1.5—1.8, men i stycken är den skenbara specifika vikten 0.7—0.9.
Den rena, vatten- och askfria kokssubstansen är ganska likartad till sin
sammansättning hos koks ur olika stenkol och från olika ugnstyper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
