Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fett Och oljor. Av C. W. A. Kleine - Olika slag av animaliska fetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANIMALISKA FETTER.
523
smöret med eller utan tillsats av koksalt kan det rena smörfettet erhållas. Smörfettet
är vitt till ljusgult, har en smältpunkt av 29—34° och en stelningspunkt av 21—24°.
Smak och lukt äro angenäma och på grund av smörsyrehalten typiska.
Svinflott. Svinet har såväl under huden som i bukhålan fetta vlagringar. De inre
fettavlagringarna kallas ister, de yttre späck. Svinfettet, vilket är vårt viktigaste
ani-mala fettämne, utvinnes genom smältning efter föregående mekanisk bearbetning.
Såväl de inre som yttre fettavlagringarna lämna fett av samma egenskaper. Irrationellt
betecknas svinflottet på sina håll som smält ister eller isterflott, trots att fettet i fråga
kan utvinnas ur såväl späcket som istret.
Svinflott är vitt till vitgult till färgen, av salvartad till grynig konsistens samt i
rent tillstånd så gott som lukt- och smakfritt. Smältpunkten varierar mellan 36 och 51°
och stelningspunkten mellan 25 och 32°. Genom pressning av de fasta beståndsdelarna
erhålles dels »lard stearin» och dels »lard olja».
Såväl svinflottet som produkterna ur detsamma användas för matnyttigt ändamål
inom hushållen, bagerierna och margarinindustrin. Lardolja användes för särskilda
ändamål som smörjolja.
Svinflott, i likhet med de flesta fettämnen, absorberar lätt luktämnen ur den
omgivande luften, och man använder sig av denna egenskap vid framställning av s. k.
par-fympomador, vartill återkommes i kapitlet »Flyktiga oljor». När priset så tillåter,
användes svinflott till framställning av högre kvaliteter toalettvålar, för vilket ändamål
det är särskilt lämpligt. Världsproduktionen per år uppskattas till 1 500 000 ton, av
vilket kvantum Amerika framställer 700 000 ton.
Hästflott. Under manen samt i bukhålan har hästen fetta vlagringar, ur vilka
genom ursmältning utvinnes ett fett av mycket varierande beskaffenhet. Fettet kan vara
flytande, oljeliknande till fast flottliknande, till färgen vitt till gulbrunt, beroende på
hästens ålder och tillstånd. Feta djur lämna flytande, magra fast fett. Utsmältes
manfettet för sig, erhålles s. k. kamfett. Hästflottet smälter vid 20—39° och stelnar vid
20—30°. Det användes uteslutande till tekniska ändamål.
Gåsflott. Vid stekning av gäss och vid utsmältning av gåsister utvinnes gåsflott.
Den gödda gåsen har fetta vlagringar såväl under huden som i bukhålan. Fettet är
mycket mjukt, salvartat, gulvitt samt, under förutsättning att utsmältningen skett med
nödig omsorg, praktiskt taget utan smak. Den smak, som i allmänhet vidlåder gåsflott,
är icke typisk för fettet utan härrör från sönderdelningsämnen från
stekningsprocedu-ren. Dock kan flottet även taga smak, därest till fodringen använts olämpliga ämnen.
Gåsflott smälter vid 25—34° och stelnar vid 18—24°. Flottet användes uteslutande
som födoämne.
Benfett. Efter namnet att döma skulle detta fett utvinnas ur ben, vilket är en
sanning med modifikation. Ben icke innehållande märg hava en mycket låg fetthalt, omkring
3 %. Benfett utvinnes dock av ben innehållande märg, och det vore riktigare att kalla
denna sorts fett märgbensfett. Märgen, vilken innehåller 85 å 93 % fett, är nämligen
den källa, ur vilken benfettet erhålles.
Utvinningen av benfettet sker antingen genom urkokning eller extraktion
medelst lösningsmedel, såsom bensin eller trikloretylen. Fettet är gult till chokladbrunt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
