Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fett Och oljor. Av C. W. A. Kleine - Oxiderade och polymeriserade oljor. Faktis - Fetthärdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
FETT OCH OLJOR.
oxideras, upphettas till 100° C eller ännu högre, varefter luft eller med syrgas blandad
luft blåses genom oljan. Denna genomblåsning fortsättes, tills önskad oxidationsgrad
uppnåtts. Proceduren underlättas genom närvaro av tvålar eller hartsföreningar av
mangan, bly, kobolt m. fl. metaller.
Oxiderad tran, rovolja, ricinolja, olein och sojaolja användas såsom tillsats till
mineraloljor för att göra dessa mera okänsliga mot temperaturhöjning och mera
tjockflytande och i degrasfabrikationen såsom emulgeringsmedel. Oxiderad linolja användes
vid tillverkning av tryckfärger och fernissa. Linoleumfabrikationen bygger på oxiderad
linolja, vilken tillsatts med korksmulor. Tillverkningen av linoleummattor genomföres
efter olika metoder. Antingen impregneras en juteväv med linolja, vilken oxideras genom
att väven får hänga i uppvärmda lokaler, under det att linolja i sakta ström flyter över
densamma, eller också, vilket är den numera så gott som uteslutande använda metoden,
därigenom att en starkt oxiderad linolja, blandad med korksmulor och färg, under tryck
i varmt tillstånd anbringas på juteväv. Den slutgiltiga oxidationen sker under
långsam avkylning.
Polymeriserade oljor. För vissa ferniss-sorter, särskilt boktrycks- och
litografi-trycksfernissor, användes polymeriserad linolja, s. k. standolja, vilken tillverkas genom
att linolja under längre tid upphettas till temperaturer mellan 300 å 400° C.
Upphettningen sker i direkt eldade pannor med lock och dunströr. De polymeriserade
oljorna äro i likhet med de oxiderade goda emulsionsmedel för oljor och
vatten-blandningar.
Faktis och svavlade oljor. Faktis användes såsom gummisurrogat och
framställes genom att torkande eller halvtorkande oljor behandlas antingen med
svavelblomma eller klorsvavla. I det förra fallet upphettas oljan under tillsättning av c:a
8 % svavelblomma till 175° C, i det senare fallet behandlas oljorna vid högst 60° C
med omkring 20 % klorsvavla. I det första fallet uppstår brun faktis, i det senare vit
sådan.
Upphettas oljor, vilka tillsatts med svavelblomma, till omkring 125° C, löses svavlet
i oljan. Får oljan svalna, av skiljes dock åter större delen av svavlet, och endast en mindre
del förblir löst i oljan. Sådana oljor användas, efter filtrering från olöst svavel, i vissa
medicinska preparat såsom läkemedel vid vissa hud- och hårsjukdomar.
FETTHÄRDNING.
När kemisterna upptäckte, att sammansättningen på en del av de omättade
fettsyrorna, bortsett från att några atomer väte fattades, var densamma som hos de
mättade och det syntes lönande att överföra vissa omättade fettsyror i mättade sådana,
sökte man efter en väg för att genomföra denna mättning.
Bortsett från en del metoder utan praktisk betydelse, löstes uppgiften genom de
båda franska kemisterna Sabatier och Senderens, vilka anvisade den väg, på vilken
detta kunde uppnås. I praktiken omsattes metoden huvudsakligen genom den tyske
kemisten Normans arbete.
En mängd olika patent togos på området, vilka i detaljer avveko från varandra
men i princip voro lika. Principen var att i närvaro av en som katalysator lämplig
me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
