Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fett Och oljor. Av C. W. A. Kleine - Stearin och ljus - Tvättmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
FETT OCH OLJOR.
För att ett ljus av i Sverige vanlig tjocklek skall erhållas, måste veken passera vaxet
femton å tjugo gånger. Mycket tjocka vaxljus framställas även genom doppning, och
särskilda maskinkonstruktioner finnas härför. På sina ställen tillverkas förfalskade
vaxljus, bestående av en blandning av paraffin, stearin, ceresin och ullfett, vilken blandning
parfymeras med vaxaromer.
Glyceriu. Det som biprodukt vid spaltningen erhållna glycerinvattnet befrias
genom fällning med vissa kemikalier och filtrering från föroreningarna samt koncentreras.
Den så erhållna produkten är råglycerin, vilket användes till fyllning av gasur och såsom
kyIvätska i bilar. Destilleras råglycerinet, destilleringen sker praktiskt taget enligt samma
princip som fettsyredestilleringen, erhålles destillatglycerin, vilket användes vid
framställningen av nitroglycerin för dynamit och efter avfärgning för kosmetiska och
medicinska preparat samt undantagsvis såsom smörjmedel.
TVÄTTMEDEL.
När och var tvål och såpa uppfunnits är icke med visshet känt. Tvål omtalas
först av Plinius, vilken skriver, att gallerna till hårfärgning använde en av fårtalg och
bokaska framställd salva. Huruvida denna salva även användes till tvättning av kläder
omnämnes icke. Ursprungligen användes för klädernas rengöring rent vatten, i vilket
kläderna blöttes och sedan bearbetades med fotterna. I det gamla Rom uppsamlades
invånarnas urin av fullonerna och användes, när den övergått i förruttnelse, vid
vilken process ammoniak bildades, till tvättning av kläder. Den första verkliga tvålen
torde hava framställts i Medelhavstrakterna av olivolja och talg, och under
medeltiden voro de viktigaste produktionscentra för tvål Marseille, Venedig, Savona och
Candia.
Den ursprungliga tvåltillverkningen tillgick så, att man med kokande vatten
extraherade bokaskans halt av pottaska — kolsyrat kali. Till den erhållna lösningen tillsattes
bränd kalk (kalciumoxid), varvid erhölls en lösning av kalihydrat och såsom olöslig
bottensats kalciumkarbonat. Fettet kokades nu med kalihy dra tlösningen, till dess fettet
försåpats och således en kalitvål uppstått. Denna utsaltades med koksalt
(natrium-klorid), varvid en omsättning försiggick, så att kalit i tvålen bytte plats med natronet
i koksaltet. Efter ursaltningen erhölls således en vattenfattig natrontvål samt en
klor-kahumlösning.
Genom uppfinningen av framställningsmetoden för soda av fransmannen Leblanc
år 1787 förbättrades framställningssättet för tvål, så att man kunde bortse från
användandet av aska och i dess ställe använda den nya, fabriksmässigt framställda, rena
sodan.
När man i norra Europa sökte framställa tvål under användande av flytande oljor
som råmaterial, fann man, att därest det erhållna kalisaltet icke utsaltades, utan vattnet
fördunstades genom kokning, erhölls en mjuk, transparent, plastisk tvålmassa, vilken
särskilt vid tvättning i hårt eller salthaltigt vatten var mera lättlöslig än natrontvålen.
Man övergick därför till att framställa detta tvättmedel, vilket kallades såpa. På sina
ställen användes till framställningen den gröna hampoljan, och sådan såpa kallades med
hänsyn till sin gröna färg grönsåpa. Ursprungligen användes såsom råmaterial de
ospaltade fettämnena, men under senare hälften av förra århundradet övergick man i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
