Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kautschuk. Av K. F. Hagelin - Produktionen av rågummi - Världsmarknadens rågummisorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
KAUTSCHUK.
la j staterna har med väl standardiserade kvaliteter allt mer och mer överflyglat detta
distrikt, där gummiproduktionen ännu i dag är beroende av vad urskogen ger. En mycket
betydande del av det stora Amazondistriktet ligger så svårtillgängligt, att tappningen
av träden med låga rågummipriser ej är lönande, och det har beräknats, att i denna zon
skulle finnas minst 300 miljoner orörda gummiträd, väntande på exploatering.
Till en början skola vi lämna en kort beskrivning över de arbetsförhållanden, som i
huvudsak äro rådande över hela den Sydamerikanska gummizonen. Vissa områden
gummiproducerande land upplåtas av staten på arrende till bolag eller enskilda personer,
och bearbetning av ett område, som ej på så sätt upplåtits av staten, straffas såsom stöld.
Koncessionerna kallas seringals och värderas med hänsyn till det antal estradas, som de
omfatta. Estradas äro uppröjda stigar genom skogen, som leda förbi 100 till 150 träd.
Ibland stå gummiträden på något avstånd från varandra, men vanligen finnas de i
grupper på 2—6 st. En seringueiro, vanligen en inföding, kan sköta 2 estradas, sedan de äro
iordningställda och igångsatta för tappning. Finansieringen av en seringal är ganska
dyr. För en sådan omfattande 100 estradas eller 10 000—15 000 träd beräknar man en
kostnad av omkring 25 000 amerikanska dollar. Denna summa anses räcka till
anskaffande av nödvändiga inventarier och verktyg, uppröjning av vägar, uppförande av
fabriksanläggning och hyddor och dessutom lämna något över till de första driftskostnaderna.
Patraon, innehavaren av en seringal, finansierar mycket sällan själv sin egendom. Han
erhåller förskott från de stora grossisterna och exportfirmorna i Parå och Manaos. De
kallas aviadores och lämna finansiellt bistånd mot inteckningar hos patraon, som i sin
tur tar inteckning på seringueirons arbete.
En flitig seringueiro tappar i medeltal årligen under sex månaders säsong 700—1 000
liter latex, motsvarande omkring 250—350 kg. kautschuk. När han återbetalat sitt
förskott till patraon återstår en mycket knapp förtjänst, som knappast är tillräcklig att
försörja hans familj, vilken under hans frånvaro på seringalen vistas på centralplatserna
för produktionen. Det är tur för honom, att floden och skogen lämna fisk och vilt i
tillräcklig mängd för hans eget uppehälle, men på grund av det usla sätt, varpå hans föda
beredes, samt det svåra klimatet förekommer mycken sjukdom och stor dödlighet bland
dessa arbetare. En seringueiros lott är långt ifrån avundsvärd.
I Amazonflodens och Sydamerikas områden är det alltid träd, som leverera
kautschuken. Vi finna här huvudsakligast den viktiga familjen Euphorbiaceæ representerad,
först och främst av släktet Hevea med över ett 20-tal olika arter. Den viktigaste av dessa
är Hevea brasiliensis, den art från vilken det vida kända paragummit erhålles. Denna
art förekommer över en stor del av norra Sydamerika och framför allt i de områden,
som vattnas av Amazonfloden med bifloder, d. v. s. i staterna Parå och Amazonas i
Brasilien. Dessa trakter äro Hevea brasiliensis ursprungliga hemvist, men denna art har
i senare tider fått lämna frön och plantor till Österlandets livskraftiga plantager, vilka
i allra största utsträckning begagna sig av ättlingar från Hevea brasiliensis. Det är ett
stort träd, som under sina naturliga växtförhållanden når en höjd av 30—35 meter och
en stamdiameter av c:a 1 meter.
Av den kautschuk, som erhålles från Hevea brasiliensis, finnas många varieteter.
Det finnes två huvudregioner, i vilka Fine Para beredes, och rågummit får sitt namn
och karaktär därefter. Distriktet kring Amazonflodens mynning kallas »Islands», och
distriktet ovanför och omkring Manaos kallas »Up-river». Gummi från »Islands»
betecknas i allmänhet med Dsoft-cure» och från »Up-river» med »hard-cure».
Vid tappningen blir alltid en del latex spilld på barken, där den av sig själv
koagu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
