- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
565

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kautschuk. Av K. F. Hagelin - Produktionen av rågummi - Världsmarknadens rågummisorter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRLDSMARKNADENS RÅGUMMISORTER.

565

lerar och sedan uppsamlas, varvid kautschuken sammanpressas i oregelbundna klumpar,
innehållande föroreningar från trädets bark. Detta rågummi går i handeln under ett
gemensamt namn av »negroheads». Negroheads från »Islands» kallas »Sernamby» och
från »Up-river» »Scrappy». Vi återfinna således rågummi från dessa trakter under
han-delsbenämningar såsom: »Para fine, up-river» eller »Para fine, hard cure», vilka båda
beteckningar gälla för den högsta kvaliteten från »Up-river». Sedan finnas variationerna
»Para up-river medium» och »coarse» samt »scrappy» etc. På samma sätt graderas
kvaliteterna från »Islands». Från provinsen Matto Grosso erhållas kvaliteterna
»Matto-Grosso fine» och »entrefine», »Matto-Grosso, virgin sheets» och »Matto-Grosso, negroheads».
Bolivia och Peru leverera sitt rågummi under namn »Bolivian» och »Peruvian», »fine»,
»medium» och »coarse». Samtliga ovan nämnda rågummisorter äro erhållna från
Hevea-arter. Från Ecuador erhålla vi kautschuksorter under många olika namn, som
härröra sig från släktet Sapium, även tillhörande familjen Euphorbiaceæ. Några av
han-delsbeteckningarna härifrån äro: »Ecuador Scrap», »Sausage», »Esmaralda sausage»,
»Caucho blanco» och »Caucho negro».

Släktet Manihot levererar ett 70-tal olika varieteter av gummiträd, av vilka här
endast två närmare skola uppmärksammas, nämligen Cearä och Manipoba, vilka växa
på relativt fattig jord och uppträda, där andra gummiproducerande träd vanligen icke
existera. Huvudparten av dessa båda gummiarter finnas i provinsen Cearå, Brasilien.
Vid insamlingen av latex förefinnas här vissa svårigheter på grund av en särskilt snabb
självkoagulering. Infödingarna låta därför gummisaften rinna ned efter trädstammen
och där koagulera samt peta sedan löst rågummit från barken. Ibland får den rinna
ned till marken och uppsamlas där i ett blad, som formats till en behållare. Följden
är, att Cearå- och Manigobagummit innehåller en stor mängd föroreningar från bark,
jord etc. När detta gummi emellertid är omsorgsfullt insamlat, är det av mycket god
kvalitet. Ett gummi från arter av släktet Hancornia finnes också i Brasilien och går i
handeln under namnet »Matto-Grosso Sheets», »Mangabeira» eller »Pernambuco». Det
är medelgott, och relativt stora kvantiteter därav användas.

Ovan gjorda uppräkningar av rågummisorter från Sydamerika täcka givetvis
endast de viktigaste av alla de många varieteter, som härstamma härifrån.

För att utvinna rågummit användes i Sydamerika alltid tappningsmetoden,
till-lämpad på ett eller annat sätt, och man kan därvid särskilja två olika huvudmetoder:
nämligen fällning av trädet och sedan tappning eller sårning i barken och tappning
på ett sådant sätt att trädet ej nämnvärt skadas.

Genom fällningsmetoden erhåller man givetvis endast den latex, som finnes i
trädet vid fällningen. Metoden måste anses som rovdrift och användes numera endast under
två förhållanden. Det ena fallet förekommer i Peru, där träden, sedan de en gång blivit
tappade, angripas av insekter, så att de dö ut, under det att om trädet fälles från
dess stubbe utskjuta flera kraftiga skott, som växa mycket fort, så att det ganska
snart uppstår en klunga träd, där det förut endast fanns ett. Det andra fallet, då
träden fällas, är, då det är nödvändigt att gallra skogen vid estradernas iordningställande.

Många olika tappningsmetoder äro i bruk i Sydamerika. Förr var man oerhört
vårdslös vid trädens tappning, och seringueiron aktade ej mycket på, om han skar för
djupt och skadade trädet. Han utförde dessutom snittet oftast med olämpliga verktyg,
så att han erhöll dåliga, ojämna skåror och på grund därav även underhaltigt utbyte.
Dessa äldre rovdriftsmetoder äro numera ersatta med sådana, som obetydligt matta
eller skada trädet, så att det kan fortsätta att lämna gott utbyte av latex år efter år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free