Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kautschuk. Av K. F. Hagelin - Den fabriksmässiga tillverkningen av kautschukvaror - Kautschukens vulkanisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUTSCHUK.
586
alltsedan Goodyears tid en mängd patent blivit uttagna, men de metoder, som vunnit
bestående värde och funnit verklig tillämpning i praktiken, äro strängt taget endast tre,
samtliga utvecklade på basis av de upptäckter, som gjordes av Goodyears och hans
samtida. Vulkaniseringen utföres sålunda antingen genom varmvulkanisering med
svavel, kaUvulkanisering medelst svavelklorur eller gasvulkanisering medelst
svavel-klorurgas eller enligt den för endast några år sedan uppfunna Peachy’s process med
svavelvätegas och svavelsyrlighct. Denna senare process grundar sig på kautschukens
egenskap att lätt absorbera gaser. Gummivarorna vulkaniseras då i ett rum med
sva-velsyrlighetsgas efter att förut hava mättats med svavelvätegas. Det svavel, som vid
gasernas reaktion med varandra utfälles, reagerar med kautschuken och vulkaniserar
densamma.
Varmvulkanisering är den av gummifabrikerna vanligast tillämpade
metoden. Den utföres i praktiken på så sätt, att gummit i de tillverkade varorna mekaniskt
blandas med svavel. Varorna uppvärmas sedan under viss tid till 135—165° C,
varierande med hänsyn till den tillsatta svavelmängden och det slag av vulkaniserat gummi
man skall tillverka. Uppvärmningen sker antingen direkt i särskilda ångpannor
(vulka-niseringspannor) eller indirekt i pressar, som uppvärmas med ånga. I förra fallet kan
man placera gummivarorna fritt i pannan och låta den ånga, som släppes in, direkt
värma dem, eller också kan man bädda in dem i talk, linda dem med väv eller
vulkanisera dem nedsänkta i en vattenbehållare, som placeras i pannan och kringströmmas
och uppvärmes av ångan. Vanligt är också att vulkanisera i panna och använda
järnformar, som pressas samman med skruvtvingar.
Vid vulkanisering i pressar placeras gummit alltid i formar, som genom indirekt
ånga tillföres den önskade temperaturen. Dessa formar sammanpressas, och gummit
är, under den tid vulkanisationen pågår, utsatt för starkt tryck. Man vulkaniserar även
vissa gummivaror hängande fritt i kamrar med torr varmluft.
KaUvulkanisering användes för sådana varor, som äro tillverkade av
tunna gummiark eller framställda genom doppning av formar i gummilösning. Gummit
är icke i förväg blandat med svavel, utan detta lämnar svavelkloruren. Själva
vulkaniseringen utföres så, att varorna neddoppas i en U/2—5 %:ig lösning av svavelklorur i
kolsvavla.
Gasvulkanisering har en mycket inskränkt användning, som endast
kommer i fråga för varor med de tunnaste väggar och där man efter vulkaniseringen
önskar stark glans på ytorna. Den grundar sig, liksom kallvulkaniseringen, på
svavel-klorurens vulkaniserande egenskap. Man låter svavelklorurångor jämnt fördelade i ett
slutet rum få direkt påverka varorna under kort tid.
Då de båda senare vulkaniseringsmetoderna användas, gäller det alltid tillverkning
av mjuka gummivaror med hög elasticitet. Medelst varmvulkanisation framställas
däremot varor från det mest elastiska mjukgummi i alla variationer upp till den hårda
ebo-niten. Beroende på svavel tillsats, vulkaniseringstid och den temperatur, som användes,
kan gummit ingå föreningar med svavel i alla proportioner upp till 32 %. Vid 32 %
kemiskt bundet svavel är produkten ebonit (hårdgummi), och mättningsgränsen är nådd.
Vad som verkligen äger rum under vulkaniseringsprocessen, vilken åstadkommer
så märkliga förändringar hos kautschuken, framgår bäst genom att man i korthet
studerar de teorier, som uppställts av de främsta forskarna på detta område. Saken
hade ej i nämnvärd mån blivit vetenskapligt undersökt före år 1902, och det var först
vid denna tid, som processen började betraktas såsom ett rent kemiskt fenomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
