Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
GARVERIINDUSTRI.
använda kalkar, beror på att dessa verka snabbt avhårande och svälla huden obetydligt.
De sönderdela rätt snabbt äggvitämnena, varför de lukta starkt av ammoniak, som
i samband med kalken sönderdelar de i slemlagren ingående äggvitämnena och på så
sätt verkar hårlossande. Ju yngre kalkarna äro, desto svagare är förmågan att avhåra,
under det att svällningsförmågan ökas. En ny kalk verkar långsamt avhårande men
sväller starkt huden. I kalkarna avlägsnas genom förtvålning ända till 75 % av
ingående f ettämnen.
För att påskynda avhårningen förstärkas oftast de första kalkarna med
svavelnatrium, varvid avhårningen sker på kortare tid än 3 dagar, beroende på saltets
koncentration. Men eftersom svavelnatrium angriper håret, göres denna tidsbesparing på
hårkvalitetens bekostnad.
Enbart svavelnatrium användes även för avhårningen. Hudarna hänga antingen
i en bassäng med svavelnatriumlösning eller ock arbetas i haspel eller roterande valkfat
Fig. 392. Huden skaves ren från kött i skavmaskin.
med tillsats av något koksalt och släckt kalk för att förhindra för stark svällning av
huden. Vid denna operation upplösas hår och epidermis fullständigt, och man inbesparar
den tidsödande avhårningsproceduren för hand eller maskin på bekostnad av håret,
som är odugligt och går i kloaken. En koncentration av 5—6 gr svavelnatrium pr 1.
avhårar på 20—30 minuter.
För finare lädersorter, där avseende fästes vid en ljus och vacker narv, som hos
t. ex. glacéskinn, användes en blandning av kalk och röd arsenik (realgar) för avhårning.
Med undantag för smultning och vitkalkning blir håret helt eller delvis skadat.
För att undvika dessa tidsödande operationer men likväl bevara håret använder
man sig av en annan snabb metod, s. k. ansvedning, som endast med avseende på det
tekniska utförandet skiljer sig från de föregående. Den kemiska principen är
densamma. Man tillreder en lagom tjock välling av antingen släckt kalk och svavelnatrium eller
kalk och röd arsenik, som bestrykes på köttsidan. Skinnen läggas i hög — köttsida mot
köttsida —, och efter kortare tid än ett dygn äro de färdiga att avhåras med
gummispade eller dylikt. Svavelnatrium tränger nämligen genom läderhuden utan att skada
denna och upplöser hårrötterna, så att håret fullständigt oskadat med lätthet strykes
av huden. Denna metod användes huvudsakligast för får- och getskinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
