Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVERIINDUSTRI
635
En annan metod, som även avser att tillvarataga håret, är avhårning med
enzymer, vilken metod dock ännu icke praktiskt slagit igenom. Hudarna svällas först i
na-triumhydroxid och behandlas därefter i en bikarbonatlösning, som omvandlar
kvarvarande natriumhydroxid till soda, vilket är oskadligt för enzymet. Därpå
överföras hudarna i själva enzymbadet, som består av trypsin, blandat med kresoIsåpa.
Denna lösning verkar avhårande utan att skada håret.
Om hudarna ej svällt i samband med avhårningen, behandlas de i en serie
kalklösningar längre eller kortare tid, beroende på den lädersort, man vill framställa. En
medelmåttig svällning av huden är nödvändig för att uppluckra hudfibrerna och
underlätta garvämnets inträngande i huden. Många ämnen kunna härvid komma till
användning, men ur alla synpunkter är kalken det lämpligaste, emedan det på relativt kort
Fig. 393. Huden glättas i maskin.
tid ger den önskade svällningen, verkar minst upplösande på hudsubstansen och ej
medför någon skada, om det användes i överskott, på grund av sin jämförelsevis ringa
löslighet i vatten (1.4 kg på 1 000 1 vatten). Vid avhårning med vitkalk och enzymer behövs
ej någon efterföljande kalkning, enär hudarna redan äro tillräckligt svällda. Med de
övriga nämnda metoderna är en efterkalkning nödvändig. För sulläder, som skall vara
fast och hårt, kalkas 2—3 dygn eller tills önskad svällning är uppnådd. Vid längre
kalk-ningstid angripes hudsubstansen, och uppluckringen mellan hudfibrerna blir kraftigare,
vilket har till följd, att lädret blir mjukare och smidigare, vilka egenskaper just äro
önskvärda för ett ovanläder. Men om kalkningen går för långt, angripes hudsubstansen för
hårt — framför allt strax under narvskiktet, vilket har till följd att lädret blir »löst»,
d. v. s. att vid böjning av lädret narven slår veck. Detta är ej önskvärt. Denna
nackdel kallar garvaren för »lös eller rinnande narv» och är ett kvalitetsfel för ovanläder.
Dylikt läder i en sko spricker fort sönder. För andra lädersorter, t. ex. sämskskinn,
fordras en lång kalkning, 1—2 månader. Under denna tid upplöses hudskiktet strax under
narven fullständigt, så att man med en stum kniv kan avstöta hela narvskiktet, och
man får fram en sammetsartad, luddig yta, som just karakteriserar sämskskinnet.
I det tillstånd, hudarna befinna sig i efter avhårning och kalkning, d. v. s. befriade
från hår och överhud, kallas de »blösse», som överförts från tyskan och betyder nakenhet.
Efter kalkningen befrias blossen från vidhängande köttrester och bindväv- Denna
opera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
