- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
637

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GARVERIINDUSTRI.

637

överföres stärkelsen genom amylas till socker, som genom zymaser sönderdelas i alkohol
och kolsyra. Denna ko Isyre jäsning äger rum inne i huden och gör denna lucker.
Vid klipyrning måste man
noga giva akt på, att den
ej slår om till smörsyre
-jäsning, som är skadlig för
huden.

Ovannämnda
pyrningsme-toder äro numera ur bruk, och
man använder sig av
tekniska preparat, som bestå av
enzymer (trypsin, steapsin etc.),
vilka, absorberade av trämjöl,
blandas med ammoniumsalter,
varvid hudarna samtidigt
av-kalkas. De i handeln
vanligaste pyrmedlen äro novozym
och oropon, av vilka
produkter man använder 0.5—2 % på
blössevikten eller vitvikten,
d. v. s. vikten av hudarna efter
de genomgångna
kalknings-operationerna. Hudarna pyras
i haspel vid 30—40° C. Ur rent
hygienisk synpunkt äro dessa
pyrar att föredraga på grund
av att de äro så gott som
luktfria, och vidare äro de
säkrare att arbeta med, enär dessa
pyrmedel hava konstant
sammansättning och styrka.

Efter pyrningen sköljas
hudarna i ljumt vatten, och
för finare lädersorter stryker
man dem ännu en gång för att
avlägsna återstående rester av
smuts o. d., innan de komma
till garvning.

Vegetabilisk garvniug.
Garvning med bark och extrak-

ter av bark och trä är ännu den viktigaste garvningsmetoden. För framställning
av en viss lädersort spela många faktorer in. Vid val av garvmedel är ej
garvämnes-halten utslagsgivande, utan man måste även taga i betraktande de speciella
egenskaper, som karakterisera varje garvmaterial. Ek, kastanje och valonéa lämna ett fast
läder och äro således särskilt ägnade för framställning av bottenläder. Sumak,
gambier, myrobalan etc. höra till de garvmedel, varmed man framställer ett mjukt

Fig. 394. Interiör frän pyrhus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free