- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
636

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

636

GARVERIINDUSTRI.

tion kallas för skavning och sker numera maskinellt i s. k. skavmaskiner. Fordom
utfördes detta arbete för hand på skavbom med skärdegel, en meterlång, skarpslipad
stål-klinga med handtag i båda ändar. Samtidigt härmed avskäras klövar, svans, öron
och mular. Detta avfall kallas limläder och användes för framställning av snickarlim
och gelatin.

Vid själva avhårningsprocessen inträffar, framför allt vid avhårning med
svavelnatrium, att narvytan ej helt och hållet är befriad från hår, utan de unga håren, de s. k.
grundhåren, sitta fortfarande kvar och avlägsnas efter skavningen genom glättning i
en s. k. glättmaskin. För finare lädersorter, som fordra absolut ren narv, utföres denna
operation för hand med strykjärn av liknande konstruktion som ovannämnda
skärdegel, varvid icke blott grundhår utan även smuts och fett avlägsnas.

Avkalkning. Under alla operationer i kalkhuset må noga tillses, att blossen ej får
ligga länge i fria luften, enär då genom inverkan av luftens kolsyra på kalken i huden
bildas kalciumkarbonat, s. k. kalkfläckar, som förhindra garvningen och orsaka
miss-färgning. Samma förhållande uppträder, om i garveriet användes hårt vatten.
Fördenskull måste kalken mer eller mindre avlägsnas från huden genom s. k. avkalkning, som
sker med sådana syror, som bilda vattenlösliga kalksalter. För bottenläder sker endast
en ytlig avkalkning genom enbart sköljning i mjukt vatten eller svaga syralösningar,
men för färgade lädersorter måste en fullständig avkalkning äga rum. De vanligast
använda syrorna äro saltsyra, myrsyra, mjölksyra och ättiksyra. Avkalkningen sker i
bassäng, haspel eller roterande valkfat under successiv pågivning av syra. Härvid bör
noga aktgivas på att ej mera syra tillsättes, än vad som åtgår för att neutralisera kalken.
Ett överskott av syra förorsakar en svällning av huden, som i så måtto skadar, att
nar-ven på det färdiggarvade lädret blir svag och brister sönder vid böjning. För att undgå
denna risk användas numera ganska allmänt ammoniumsalter av framför allt organiska
syror, vilka äro lika effektiva avkalkningsmedel som syrorna.

Pyrning. Avkalkning som självständig arbetsoperation är ej nödvändig utan
försiggår oftast samtidigt med den s. k. pyrningen, som har till uppgift att motverka
och fördriva den svällning, hudarna undergått vid avhårningen och den efterföljande
kalkningen, samt göra dem mjuka och sladdriga som en nyavtagen hud, att upplösa
kvarvarande kalk, som ej avlägsnats under avkalkningen, och att uppluckra eller delvis
upplösa elastinfibrerna och coriinet samt smuts och hårrester. Pyrningen är en av de
svåraste arbetsoperationerna inom ett garveri, i det man är helt beroende av
känselsinnet för bedömning av pyrningens framskridande, och den fordrar lång erfarenhet
och god iakttagelseförmåga. Svällningen skall vara fördriven, och hudarna skola kännas
glatta och hala samt lätt lämna avtryck av fingrarna.

För endast ett 10-tal år sedan använde man sig av hundexkrement, duv- och
hönsgödsel för framställning av en pyr. Under några veckors tid fick gödseln jäsa, varefter
den uppslammades i vatten vid en temperatur mellan 30—40° C., och häri hasplades
hudarna, tills de voro färdiga. Gödselpyrarna innehålla organiska syror, fosfater,
aminosyror, oxalsyra m. m., som verka avkalkande, vidare enzymer och bakteriefermenter,
vilka uppluckra hudfaserna och »smutsen», som består av kolesterinfett, kalkestrar av
fettsyror, hårrester o. d. Det viktigaste fermentet är trypsin, som har sin optimala
verksamhet vid omkring 35° C. och i svagt alkalisk lösning. Vid pyrning av fårskinn och
liknande ömtåligt hudmaterial använder man sig av klipyrar. I den friska klipyren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free