Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Sockerfabrikationen. Av Oskar Magnusson - Betsockertillverkningen - Vitsocker - Råsockrets raffinering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅSOCKRETS RAFFINERING.
693
penj som uppsamlas i en ränna under namn av grönsirap. Därefter däckas kristallerna med
vatten, och vattnet jämte borttvättad sirap uppsamlas i en annan ränna Under namn av
däcksirap. Från centrifugen transporteras sockret till en granulator, varmed betecknas en
roterande torktrumma, genom vilken sockret matas fram av spiralformigt anordnade
plåtar, samtidigt som det mötes av en 100° varm luftström. Det torkade sockret uppdelas i
roterande sikt eller plansikt i två sorter, nämligen grovt socker (kristallsocker) och fint
socker (strösocker), vilka säckas och vägas och därmed äro färdiga för försäljning.
Däcksirapen behandlas med svavelsyrlighet, filtreras och indunstas tillsammans
med tjocksaft på vitsockerkokpannan. Grönsirapen behandlas på samma sätt och
inkokas till efterprodüktsocker. Även efterprodukten vattendäckas, och den avslungade
sirapen uppdelas i två fraktioner, nämligen efterproduktgrönsirap eller melass med
60 % renhet och efterproduktdäcksirap, som ånyo indrages på
efterproduktkokpan-nan tillsammans med vitsockrets grönsirap. Efterproduktsockret smältes i vatten och
inpümpas i svavelsaturationscisternen för tjocksaft. Melassen blir av samma
beskaffenhet som vid råsockerfabrikationen eller möjligen av något lägre renhet på grund av
bättre utkristallisation genom den grundliga svavelsatureringen. Eftersom inga
melassbeståndsdelar bortföras med sockret, blir melassmängden vid denna tillverkning c:a 1 %
större än vid råsockertillverkning.
För vitsockerfabrikationen har man ansett, att avfärgningskol, såsom carboraffin
och norit m. fl., skulle vara av stor nytta och kunna ersätta den intensiva satureringen.
Försöken därmed hava emellertid ej varit enbart Uppmuntrande, varför avfärgningskol
ej fått så allmän användning inom denna gren av sockerindustrien, som man skulle vänta.
De borttaga nämligen huvudsakligen den gula karamellfärgen, men ej den ursprungliga och
ogynnsamma ametistfärgen. Den gula färgen, som vidlåder även alldeles rena kristaller,
täckes lämpligast med en komplementfärg, nämligen blått. Såväl vid vitsockerfabrikerna
som vid raffinaderierna indrages därför i kokaren en ringa kvantitet s. k. blåfärg eller
sockerfärg, som vanligtvis utgöres av ultramarin eller indantren m. fl.
Vitsocker förekommer i en mångfald kvaliteter, av vilka de sämre äro föga bättre
än råsocker, men å andra sidan framställas också överraskande vackra produkter. De
äro emellertid alltid underlägsna raffinerat vitt socker, emedan det medium, från vilket
de härstamma, ofelbart lämnar något spår efter sig i form av färg, smak eller lukt, även
om den analyserade renheten är likvärdig med det raffinerade sockrets. Vitsocker
fram-ställes ej i vårt land och torde ej heller finna någon större marknad hos den svenska
allmänheten, som uteslutande vant sig vid ett socker av högsta kvalitet.
RÅSOCKRETS RAFFINERING.
Skillnaden mellan raffinerat socker och vitsocker är, att det förra framställes ur
en i det närmaste ren sockerlösning (99.5 % avloppsrenhet), under det att det senare
framställes ur en mycket oren sockerlösning (80 % avloppsrenhet). Det raffinerade
sockret kan därför ej vara bemängt med några från modersirapen härstammande
föroreningar.
Raffineringen företages i ett från råsockerfabriken helt skilt raffinaderi, vanligtvis
centralt beläget vid järnväg och hamn för råsockrets tillförsel samt de färdiga
produkternas distribuering till landets olika delar. Raffinaderiet hålles i gång större delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
